Jag har precis sett reprisen av partiledardebatten på tv.

Så frustrerande det är att sitta maktlös framför rutan och höra de ledande uttala sig om saker som de borde ha bättre fakta i, innan de säger någonting alls.

Helt kort, så tillhör jag den grupp som snabbt ska slussas ut på arbetsmarknaden från försäkringskassan.

Efter 16 års sjukersättning för flera diagnostiserade psykiska problem, har jag nu tre månader på mig att bli frisk. På min fråga (till den från f-kassan som ringde upp mig måndagen före julafton med detta besked) vilken hjälp jag kunde få med en ordentlig terapihjälp i min rehabilitering fick jag till svar:

– Detta är inte vår sak, utan det får du själv ordna med din läkare.

Att sitta och höra Maud Olofsson säga att deras omställning av försäkringssystemet enbart ska vara positivt för den sjuke i och med att ”någon” ser, bryr sig om och rehabiliterar, är rena rappakaljan!

Jag tar mer än gärna emot hjälp, för detta är inte något riktigt liv, men det är inte hjälp jag får utan enbart stjälpning.

Och inte att förglömma de dolda hoten i både samtal och brev om utebliven ersättning, utifall jag skulle få för mig att inte ställa upp till 100 procent i arbetsförmedlingens kommande kurser!

Maktlös