Valåret 2010 kommer med säkerhet att bli den råa Alliansregeringens ödesår, ett ”riktigt skitår” för att använda sig av Sven Otto Littorins eget vokabulär. Men ändå det år då svenska folket en gång för alla satte stopp för det regelrätta krig som den borgerliga regeringen, med härförarna från ”det nya arbetarpartiet Moderaterna”, Cristina Husmark Pehrsson (M) och Sven Otto Littorin (M), under tre och ett halvt års tid fört mot sjuka, arbetslösa, pensionärer, socialt utsatta samt vanliga löntagare.

Det märks att den råa högern håller på att bli ordentligt oroad.

De vet inte vad de ska göra med de pinsamt låga opinionssiffrorna för Centerpartiet och Kristdemokraterna. Men även ”det nya arbetarpartiet Moderaterna” tar stryk, och det ska dom göra. Fredrik Reinfeldt har under mandatperioden gjort både små och stora misstag, misstag så långt ögat kan nå.

Men det som den borgerliga regeringen gjort som är mest skandalartat är attackerna mot den svenska välfärden – mot våra trygghetssystem. Men det börjar nu bli svårt för Reinfeldt och hans knektar att fortsätta raljera över det dom kallar ”bidragslinjen”. Det var ju det som gjorde att de fyras gäng kunde vinna valet 2006.

Direkt efter valet rivstartade alliansregeringen med att rasera sjukförsäkringen, varpå socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson svepte med sin trollstav över alla sjukskrivna, och plötsligt stod de där allesammans; hjärtsjuka, cancersjuka, psykiskt sjuka och halvt invalida människor. Som genom ett under hade alla dessa svårt sjuka människor - av Cristina Husmark Pehrsson - förklarats friska och nu skulle dessa fuskare skickas iväg till Arbetsförmedlingen där deras arbetsförmåga skulle prövas mot hela arbetsmarknaden.

Alla minns säkert Mari-Louise, 61 år som tvingades att jobba – trots att hon var fysiskt och psykiskt totalt slut. Då brakade allt samman för Mari-Louise och hon tog sitt liv.

Anledningen var ett brev från Försäkringskassan där man skrev att hon enligt regeringens nya regler – signerad Cristina Husmark Pehrsson, Moderat – har arbetsförmåga och att hennes sjukpenning riskerade att dras in.

Ett annat exempel är cancersjuka Carin som var sjukskriven på halvtid och var på väg att bli rehabiliterad, men som helt plötsligt av Försäkringskassan tvingades att jobba heltid, vilket ledde till att hon blev sämre igen, varpå Försäkringskassan ansåg att Carin skulle byta jobb från gymnasielärare till att istället bli spärrvakt.

Detta är bara två av tusentals exempel på vad regeringspolitiken lett till, två av tusentals exempel på tillämpningar som sker med regeringens och det nya arbetarpartiet Moderaternas goda minne.

Det är lika sjukt inom arbetsmarknadspolitikens område, det område som Sven Otto Littorin (M) ansvarar för. Det största bedrägeriet är väl Alliansens jobbskattebluff. För löntagarna har det förvisso betytt att man fått mer pengar att röra sig med. Men om den borgerliga regeringen tillåts sitta kvar vid makten efter höstens val, så blir ju inkomstökningen bara tillfällig.

Regeringens ”hemliga plan”– som avslöjades av tidningen Expressen i augusti 2009 – går ju ut på att jobbskatteavdraget ska ”förbättra” lönebildningen på så sätt att reservationslönerna för löntagarna kan sänkas. Reservationslönen är den lägsta lönen som någon är villig att jobba för, och om man sänker den innebär det i sin förlängning att man pressar ned lönerna generellt. Alliansregeringen och framför allt ”det nya arbetarpartiet Moderaterna” vill alltså införa ett system i Sverige som innebär att löntagarna tvingas jobba mycket mer, samtidigt ska lönerna sänkas.

Dessutom kräver de stora skattesänkningar som jobbskatteavdraget innebär, att omfattande prutningar måste göras i välfärden.

Bara för att nämna några exempel innebär det att vi får mindre pengar över till sjukvård, åldringsvård, pensioner, sjukpenning, a-kassa samt skola och utbildning. Till sist att inte förglömma; jobbskatteavdraget har ännu inte lett till att det skapats ett enda nytt jobb.

Arbetare och tjänstemän; det är dags att vakna nu och förstå att jobbskatteavdraget är det största politiska bedrägeriet i modern tid.

Gunnar Karlsson (S)

Metallarbetare, Järna

Owe Digernäs (S)

Ingenjör, Järna