Eskilstuna växer så det knakar. Under förra året ökade Eskilstunas folkmängd, med 1285 personer, till rekordsiffran 97596 invånare. De nya Eskilstunaborna kommer huvudsakligen från andra delar av Sverige men även från andra sörmländska kommuner och andra delar av världen. Noterbart är också att Eskilstuna under föregående år hade ett födelseöverskott på över 200 personer. Med nuvarande ökningstakt kommer kommunen att spränga 100000-vallen med god marginal till 2014.

Att Eskilstuna förmår locka till sig nya invånare är givetvis positivt, inte minst i en situation då många andra kommuner inte gör det. Inte bara för att nya kommuninvånare innebär nya perspektiv och erfarenheter, utan även för att nya Eskilstunabor också innebär större skatteintäkter och statliga bidrag.

Men, med ett växande invånarantal följer också växande utmaningar.

Den havererade regiondiskussionen kan på sikt mycket väl grusa Eskilstunas planer på att växa ytterligare. För de som flyttar till Eskilstuna och pendlar till jobb i exempelvis Stockholm blir länsbyråkratins barriärer uppenbara, inte minst ifråga om kollektivtrafiken – de som skulle rivas inom ramen för en ny storregion. Att hitta långsiktigt hållbara, gränsöverskridande, lösningar för kommunens medborgare är också en ödesfråga för Eskilstuna. Den dialog som kommunens politiker har inlett med kollegorna från omkringliggande kommuner är därför rätt och viktig.

Eskilstuna brottas i nuläget med en väldigt hög ungdomsarbetslöshet. Att generationer av ungdomar inte kommer in på arbetsmarknaden är ett stort misslyckande. Ska Eskilstuna inte drabbas av växtvärk och ökningstakten bli ett bakslag krävs aktiva åtgärder för att få fler i arbete. Det är ett ansvar som givetvis ligger på statliga aktörer likväl som på lokala.

En långsiktigt hållbar framgång för en kommun hänger också ihop med en långsiktigt hållbar välfärd och en god kommunal service. Eskilstunas eftersatta skolor är i det avseendet ett mörkt moln på himlen. För i takt med att kommunen växer ökar också trycket på förskolan och dess redan stora barngrupper, på skolan och omsorgen. Här behövs krafttag.

Frågan är också om den modesta ambitionshöjningen vad gäller skolan är tillräcklig. Att Eskilstuna kommun ligger i botten av ligan vad gäller satsade kronor per elev i grundskolan är därför djupt bekymmersamt. För när kommunen växer, växer också klasserna och barngrupperna. Om inte anslagen växer i samma takt blir det problem.

Förmår kommunen inte ta sig an dessa utmaningar riskerar glädjeropen över den växande befolkningen att fastna som en kallsup i halsen på stadens förtroendevalda.