En kommunal revolt mot högerregeringens havererade arbetsmarknadspolitik har brutit ut. Dagens Nyheter berättar i ett reportage om hur flera stora kommuner har tröttnat på att de genom högerpolitiken tvingats ta över statens kostnader för arbetslösheten, när arbetslöshetsförsäkringen inte längre fungerar.

Eftersom allt mindre andel av de som är arbetslösa får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, så vältrar staten i praktiken över kostnaderna för de arbetslösa på kommunerna. Endast fyra av tio arbetslösa fick i fjol ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Samtidigt har andelen arbetslösa som numera kommunerna tvingats ge försörjningsstöd (det som förr hette socialbidrag) ökat.

Allt fler kommuner, även borgerligt styrda, inser nu att man inte stillatigande kan acceptera konsekvenserna av högerpolitiken. Dagens Nyheter berättar att man därför i Uppsala, Umeå, Malmö, Göteborg, Örebro och Borlänge nu tar saken i egna händer och ger arbetslösa korttidsanställningar för att de sedan ska komma in i a-kassan. Både Malmö och Göteborg säger nu nej till fas 3-pengar och ger istället arbetslösa jobb.

På sikt tjänar naturligtvis kommunerna på detta eftersom de sedan inte behöver betala försörjningsstöd för dem som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Folkpartiets kommunalråd i Uppsala, Mohamad Hassan, säger rakt ut till DN: ”Om vi räknar på alternativet socialbidrag så blir det här faktiskt en plusaffär för kommunen om vi räknar på de extra skatteintäkter vi får”.

Det var borgerligt styrda Uppsala kommun som för några år sedan började med de här anställningarna. I år anställs 300 arbetslösa på ettåriga kontrakt inom bland annat skola och äldreomsorg.

I en rubrik kallar DN sådan här initiativ för ”Kommuner som trixar för att slippa betala socialbidrag”. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, säger att kommunerna är viktiga arbetsgivare, ”men hon vänder sig mot att syftet är att kvalificera personerna för en a-kasseperiod”, enligt DN. Hon tycker inte heller att det behövs någon förändring av arbetsmarknadspolitiken.

Det handlar om en politik, där regeringen trots en hög arbetslöshet tar allt mindre ansvar för de arbetslösa och konsekvenserna att allt fler har drivits in i långtidsarbetslöshet. Under 2011 gav arbetsmarknadsavgifterna över 36 miljarder i inkomst till statskassan. Detta är pengar som löntagarkollektivet avstått från i löneökningar. Tillsammans med 5 miljarder kronor som a-kassorna betalt in till statskassan från medlemmarnas avgifter, så har fick staten inkomster på cirka 42 miljarder kronor.

Avsikten med dessa pengar är att de ska finansiera arbetslöshetsersättningen, aktivitetsstöd och lönegarantin. Men kostnaden för detta var endast 35,5 miljarder kronor, alltså blev det ett överskott på 8,5 miljarder kronor, som gick direkt in i statskassan.

n Under Anders Borgs tid som ansvarig för Sveriges ekonomi har kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökat från knappt 8 miljarder kronor till över 10 miljarder kronor. Samtidigt har utbetalningar från a-kassan minskat från 27 miljarder kronor till 13 miljarder kronor. Här kan man tala om att regeringen har trixat för att slippa ge arbetslösa skälig arbetslöshetsersättning.

De som idag blir arbetslösa får mycket sämre ersättning än tidigare. För tio år sedan fick 75 procent av alla arbetslösa 80 procent av sin lön i ersättning, numera är de bara var tionde arbetslös som får 80 procent av lönen i ersättning, resten får lägre procentuell ersättning. Det är alltså både de arbetslösa och kommunerna som har drabbats hårt av regeringens misslyckade arbetslöshetspolitik. Man har nämligen gjort mer än 70 förändringar av arbetslöshetsförsäkringen, vars konsekvenser har blivit att allt mindre andel av befolkningen i yrkesverksam ålder är med i någon a-kassa.

Arbetslöshetskassornas Samorganisation, SO, skriver i en rapport: ”Flera av de regeländringar som genomförts de senaste åren har knuffat ut arbetstagare från arbetslöshetsförsäkringen”. Man föreslår därför att ”En större andel av de arbetslösa borde ha möjlighet att få ersättning från a-kassorna... de som har de sämsta villkoren på arbetsmarknaden – de med låg lön, korta arbetstider och svag anknytning till arbetsmarknaden – måste få en rimlig chans att uppfylla villkoren i arbetslöshetsförsäkringen.”

Det är bra att man nu i stora kommuner gör uppror mot en förödande arbetsmarknadspolitik. Även om syftet kanske är rent kommunalekonomiskt, så visar det ändå på det absurda i högerregeringens politik. En politik som inte skapar jobb utan vars främsta syfte är att öka konkurrensen om jobben för att trycka ner lönerna för alla anställda.