Natten till tisdagen ingrep den norska regeringen i en arbetsmarknadskonflikt. Med hänvisning till norsk ekonomi beslöt man att stoppa konflikten mellan oljearbetarna och oljeindustrin som i går kunde ha stoppat all oljeutvinning i Norge.

I drygt två veckor har arbetare på några av det statliga bolagets Statoils och det brittiska bolaget BP:s oljeplattformar strejkat. Arbetsgivarna hade varslat om att utvidga konflikten i går till en total lockout inom hela den norska oljeindustrin.

Konflikten handlade om oljearbetarnas pensionsålder, de anställda motsatte sig att den skulle höjas. Nu kommer denna fråga att avgöras i en skiljenämnd.

Om konflikten hade brutit ut skulle det ha påverkat Sverige. Inte bara på grund av att cirka 20 procent av vår oljeimport kommer från Norge, utan kanske ännu mer för att om konflikten hade blivit långvarig så hade detta påverkat oljepriset. Redan strejken och hotet om en större konflikt har gjort att oljepriset ökat och nu åter är över 100 dollar per fat.

Svenska sommarbilister kan nu andas ut – det blir inga chockhöjda bensinpriser i sommar. Men hotet om en konflikt visade ändå att vi är beroende av vad som händer hos de oljeproducerande länderna. Trots att världsekonomin har svalnat och Internationella Valutafonden har varnat för lägre tillväxt är ändå råoljepriset högt. Det ligger på en nivå som hade varit helt otänkbar för tio år sedan och pendlar kring 100 dollar per fat, eller ungefär fyra gånger så mycket som för tio år sedan och tidigare.

Importen från Norge har dock minskat kraftigt de senaste åren. För tio år sedan kom ungefär en tredjedel av vår olja från Norge och ungefär lika mycket från Danmark. Nu kommer en tredjedel från våra två västra grannländer tillsammans. Ryssland har tagit över som vårt viktigaste importland, därifrån kommer över hälften av vår olja. Från Västasien/muslimska länder importerar vi knappt någon olja alls.

Norge är snart det enda land som exporterar Nordsjöolja. Storbritannien är inte längre självförsörjande på olja och Danmark kommer inom några år att behöva all Nordsjöolja man kan pumpa upp för eget bruk.

Norge kommer däremot att kunna exportera olja ytterligare ett par decennier. För Rysslands del är det mer osäkert hur länge oljan räcker och hur det egna behovet utvecklas. Mycket pekar på att landets export kommer att upphöra långt innan Norges gör det. Sverige är dock de närmaste åren mycket beroende av att oljeimporten från Ryssland fungerar.

Även om oljepriset kommer att åka upp och ner beroende på hur konjunkturen i världen ser ut, så får vi räkna med en allt högre kostnad för oljeimporten. Med tanke på att den ekonomiska tillväxten är hög både i Kina och i Indien och att massbilismen breder ut sig i dessa länder, så kommer efterfrågan på olja att öka, medan utbudet av olja inte kommer att stiga.

Under de senaste åren har man visserligen hittat nya oljefält. Bland annat gjorde ifjol det svenska bolaget Lundin Petroleum tillsammans med Statoil ett stort fynd i Nordsjön. Detta fält kan börja leverera olja om en fem, sex år och sedan fortsätta att leverera olja ett par decennier. Det var ett av de allra största fynden under senare år, men det motsvarar ändå bara mellan tio dagars och två veckors konsumtion i världen av olja.

I dag konsumeras tre fat olja för varje nytt fat olja som upptäcks, vilket betyder att det kommer att bli allt mer ont om olja på exportmarknaden. Saudiarabien som har världens största oljereserverar kan öka utvinningen, men inte exporten, eftersom den inhemska konsumtionen ökar i takt med en snabb befolkningsökning och höjning av levnadsstandarden. Samma sak gäller i flertalet oljeexporterande länder, ökade inhemska behov leder till minskad oljeexport.

USA försöker ersätta råolja med att utvinna skifferolja eller framställa olja från oljeskiffer. Det är ett dyrt men framför allt miljövidrigt sätt att utvinna eller framställa olja. Det kräver stora ingrepp i naturen och bidrar till stora utsläpp av växthusgaser. Ökad produktion av okonventionell olja kommer inte att leda till sänkta priser, tvärtom kräver det höga oljepriser för att bli lönsamt.

Sverige står inför ett läge där det bara inom några år kan bli brist på olja och mycket dyrare att importera olja. Den här gången blev det dock inte någon långdragen storkonflikt som påverkade vår oljeimport. Det ska vi vara glada för. Men samtidigt hade det kanske behövts en rejäl väckarklocka för att vi ska förstå hur sårbara vi är genom vårt oljeberoende.