När rebeller i Syrien häromdagen lyckades genomföra ett bombdåd som dödade tre höga medlemmar i landets ledning, bland dem försvarsministern Daoud Rajha, så var det naturligtvis ett hårt slag mot Bashar Al-Assad och hans regim. Det visar att ingen i landets ledning går säker ens i huvudstaden Damaskus. Enligt rykten har också Bashar al-Assad redan lämnat staden.

Men detta behöver inte alls betyda att hans regim är på fallrepen. Däremot visar det att det väpnade upproret blivit allt starkare. En viktig orsak till detta är att utländska makter bidragit både med pengar och vapen till rebellerna.

Det gör det dock inte lättare att nå en fredlig lösning i Syrien. Al-Assadregimen är militärt stark och har stora möjligheter att bekämpa det väpnade upproret. Och går det inte att få ett eldupphör, där både regimen inställer sina angrepp på civilbefolkningen och de väpnade rebellgrupperna lägger ner vapnen, är naturligtvis en förhandlingslösning omöjlig.

Dagens Nyheter skrev igår i en ledare att ”Bashar al-Assad har konsekvent struntat i det vapenstillestånd som utgör dess första steg. Våldet mot oppositionen har inte för en sekund avbrutits.” Det är sant, men inte enda orsaken till att förhandlingar inte har kommit igång.

DN:s tidigare utrikeskorrespondent i detta område av världen, numera redaktör hos Utrikespolitiska institutet, Per Jönsson, konstaterar i en debattartikel: ”Nu har Annan börjat tala klarspråk om vad som konkret ska till för att få fred i Syrien. För det första måste USA, Turkiet och Saudiarabien upphöra att stödja väpnade syriska rebellgrupper. ... Sluta upp med att underblåsa det väpnade upproret i Syrien! – det är alltså Kofi Annans kärva budskap till Washington, Riyad och Ankara. En rätt rimlig uppmaning med tanke på att gerillan utgörs av en disparat samling avhoppade officerare, klanmiliser och islamistiska ’gudskrigare’ från när och fjärran – i skarp kontrast till de långt fler fredliga demokrati- och frihetsaktivister som hoppats på en ’arabisk vår’ även i Syrien.”

Den syriska Al-Assadregimen är blodbesudlade och har utan att tveka använt militärt våld mot obeväpnade människor. Huvuddelen av de omkring 15 000 som har dödats sedan upproret inleddes har fallit för regimens kulor. Men kampen står idag inte främst mellan Al-Assads regim och den demokratiska oppositionen, utan mellan regimen och ett väpnat uppror som främst stöds av en annan blodbesudla regim, den Saudi-arabiska.

Det är en väldigt stor risk att kampen blir både blodig och långvarig, och knappast kommer att leda till demokrati eller frihet för det syriska folket. Och även om Bahsar Al-Assad nu är trängd av det väpnade upproret är det föga troligt att han ger upp frivilligt. Hans regim har också starka uppbackare, som knappast stillatigande kommer att acceptera den maktförändring, som skulle inträffa om ett uppror stött av Saudi-Arabien skulle segra.

Detta skulle nämligen öka Saudi-Arabiens makt i regionen på Irans bekostnad och USA:s inflytande på Rysslands bekostnad. Det handlar helt enkelt om ett maktspel på hög nivå om kontroll över ett av världens viktigaste områden, det oljerika Västasien. Det rör sig däremot i mycket ringa grad om en kamp mellan diktatur och demokrati eller mellan despoti och frihet.

De som verkligen vill stödja de demokratiska krafterna i Syrien måste kämpa för fred och en förhandlingslösning, fortsatta strider kommer enbart att leda till fortsatt lidande för det syriska folket. Men för att detta ska ske krävs både att regimen och rebellerna går med på eldupphör och att utländska makter slutar att sända in vapen i landet. Det handlar då om att alla parter inser att en förhandlingslösning är enda utvägen. Just nu är det dock alltför många som tror att konflikten går att lösa med mera vapen.

”Alla dessa inblandade länder säger sig vilja uppnå en fredlig lösning, men ändå tar de kollektivt och var för sig initiativ som undergräver FN:s säkerhetsrådsrevolutioner.” Så sa Kofi Annan för två veckor sedan i en intervju för den franska tidningen Le Monde.

Förmodligen kommer därför det som mer och mer ser ut som ett inbördeskrig fortsätta och till och med trappas upp. Ju mer stöd rebellerna får från Saudi-Arabien ju viktigare kommer det att bli för Ryssland och Iran att se till att upproret misslyckas, det vill säga att stödja regimen i Damaskus vare sig den leds av Bashar Al-Assad eller någon annan ur dagens härskande elit.

Minst 214 människor – 124 civila, 62 regimsoldater och 28 rebeller – dödades i onsdags i Syrien enligt oppositionella aktivistgruppen Syriska människorättsobservatoriet, rapporterar nyhetsbyrån AFP.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fördömer våldsdåden i Syrien och även bombattentatet som dödat tre höga medlemmar i landets ledning.

”Omvärlden har en skyldighet att göra vad den kan för att stoppa mördandet,” slutar Dagens Nyheters ledare. Det är bara att instämma, om DN verkligen menar bägge sidors våld.