Som jag skrev häromdagen, så verkar Sveriges Pippi Långstrumpekonomi fungera fortfarande. Vår bruttonationalprodukt (BNP) växte ju med 2,3 procent under andra kvartalet jämfört med samma period året innan.

Men frågan är hur det kommer att gå i höst. Det var ju främst exporten som skapade vår tillväxt. Och nu ser det ovanligt dystert ut på våra främsta exportmarknader. Åtminstone om man ska tro på de förväntningar som finns för hur ekonomin ska utvecklas under den närmste tiden.

Varje månadsskifte publiceras nämligen så kallade inköpschefsindex, PMI, för alla viktiga ekonomier.

Dessa index visar vilka behov företagen i respektive land har av att köpa in produkter och råvaror. Om indexen är över 50,0 så betyder det ökat behov av inköp och är det under 50, så minskar behovet av inköp. Ju lägre siffra under 50,0 desto snabbare är minskningen, och på motsvarande sätt ju högre siffra över 50,0 ju snabbare är ökningen.

I går när Sveriges PMI presenterades så kom siffrorna som en glad överraskning, eftersom marknadens analytiker hade väntat sig en nedgång, till och med lägre än juniindexet som var 48,4, men istället så blev resultatet en förväntad konjunkturuppgång. Inköpsindex för juli månad var nämligen 50,6 procent.

En nästan unik siffra i inom EU-området, där bara Irland förutom Sverige har redovisat en förväntad uppgång. PMI-indexet pekar också uppåt i Ryssland och Indien, medan till och med Brasilien pekar nedåt och Kina balanserar på 50 procentstrecket.

För Sveriges viktigaste exportmarknad ser det väldigt dystert ut. Största delen av vår export, över 70 procent, går till Europa. Om vi ser till de sju länder som vi exporterar mest till så pekar siffrorna ner för Tyskland, Norge, Storbritannien, Danmark, Nederländerna, och Frankrike. (För vårt femte största exportland i Europa, Finland saknar jag uppgifter).

I Tyskland, Storbritannien och Frankrike har läget dessutom blivit mycket sämre i juli än i juni. Det är inte bara eurozonens sorgebarn i söder som går mot en svår framtid, läget verkar nästan lika dystert i EU:s tre största ekonomier.

Anmärkningsvärt är att förväntningarna är så dystra bland inköpscheferna i OS-landet Storbritannien. Många har ju förväntat sig att Olympiska spelen skulle kunna innebära att lyft.

Redan nu är arbetslösheten rekordhög inom EU, man passerade nyligen 10 procent, inom eurozonen är den över 11 procent. Och arbetslöshetskurvorna pekar bara uppåt inför hösten. Skulderna inom eurozonen växer och ekonomierna krymper. Krisen i Europas fördjupas.

USA:s ekonomi är i grund och botten inte bättre än de europeiska ländernas, men USA har fördelen av att ha världens handelsvaluta. Eftersom det är presidentval i år, så kommer med största sannolikhet administrationen i Washington försöka få fart på tillväxten med friska pengar. Visserligen handlar det om lånade pengar, men så länge de länder som sitter på stora dollarhögar, till exempel Kina, fortsätter att samla papperspengar på hög, så kan USA få fart på sin ekonomi med hjälp av sedelpressarna.

Problemen inom eurozonen har satt press på euron, vilket har medfört att kronans värde i förhållande till euron har stigit kraftigt. För de som ska resa till euroländerna är detta naturligtvis en fördel, men för vår export innebär det problem. Svenska exportvaror kommer att bli dyrare.

Kronan har även stärkts mot dollarn under sommaren och ökar Federal Reserv (USA:s riksbank) farten på sedelpressarna, så kommer dollarns värde mot kronan att minska ytterligare .

Det finns därför mörka moln på Sveriges exporthimmel. En svag utveckling på våra viktigaste exportmarknader, samt en allt starkare krona som försämrar Sveriges konkurrenskraft, är inga goda tecken.

Det kan bli en tuff höst för Sverige. Anders Borg har nog en hel del att fundera över då han återvänder från semestern. Risken är nog stor att det snart är tomt i väskan med guldpengar. Frågan är hur det då går med jobbpolitiken. Risken är stor att arbetslösheten kommer att öka från en redan hög nivå.