Häromdagen skrev Sten Svensson, som tidigare var chefredaktör för Lärarnas tidning, en debattartikel i Dagens Nyheter, där han varnade för att gymnasieskolan kan bli en krisbransch, eftersom elevunderlaget nu minskar snabbt och att privata ”friskolor” riskerar att gå i konkurs.

Han fick ett svar från Cecilia Nykvist, som är vd i Friskolornas riksförbund, som mer handlade om att Sten Svensson även tidigare har kritiserat friskolorna än problemet med minskande elevantal i gymnasieåldern.

Tvärtom anser Cecilia Nykvist att detta är ett argument för att skolor ska få gå med vinst: ”Att driva skola är en långsiktig verksamhet, som inte kan stå och falla med enskilda års resultat. Just därför är det viktigt att friskoleföretagen är ekonomiskt stabila och även i fortsättningen tillåts gå med vinst, så att de kan bygga upp en buffert att ta av under magrare år.”

Men problemet med vinstdrivande företag är att vinsten delas ut till aktieägarna. För en ägare till ett skolföretag i en vikande bransch kan det givetvis vara ekonomiskt fördelaktigare att ta hem de vinster man gjort och lägga ner verksamheten än att hålla ut.

Dessutom bagatelliserar Cecilia Nykvist utvecklingen i gymnasieskolan de närmaste åren, det handlar inte om några enskilda magra år. Antalet elever nådde sin topp 2008. Antalet har minskat sedan dess och kommer att fortsätta att minska fram till och med 2015. Enligt Statistiska Centralbyråns prognoser kommer man först efter 2025 att nå samma elevantal som 2011.

Bloggaren Cornucopia har sammanställt SCB:s siffror och konstaterar att till 2015 kommer antalet elever att ha minskat med 58 000, vilket motsvarar 116 gymnasieskolor med 500 elever. Eftersom många privata gymnasieskolor har färre än 500 elever så kan betydligt fler skolor vara i farozonen.

Det är naturligtvis de generösa villkoren som gjort att antalet privata gymnasier har växt så snabbt. Idag går över 94 000 elever i cirka 500 privata gymnasieskolor. Det är en fjärdedel av alla gymnasieelever.

Den här utvecklingen har naturligtvis lockat kapital till branschen i förhoppning om snabba vinster. Riskkapitalister har satsat pengar i förhoppning om att senare kunna sälja skolföretagen dyrt och på så vis ta hem stora vinster.

De privata företagen har kunnat göra goda vinster tack vare att de fått samma ersättning för en elev som kommunala gymnasier men inte har haft samma skyldigheter. De privata gymnasierna har fram till i fjol därför ökat sin andel av eleverna. Men nu är ett trendbrott på gång, skriver Sten Svensson:

”För första gången sedan besluten om de fristående skolorna togs ökar inte längre de fristående gymnasieskolorna i Stockholms län sin andel av elevantalet. Förra läsåret var det 40 procent av eleverna som valde en fristående gymnasieskola och i år är det 38 procent. Det är ett tydligt tecken och en första signal om att elever och föräldrar börjar bli mer försiktiga med att välja en fristående gymnasieskola.”

Och varför ska man då vara försiktig. Jo, har man en vinstdriven verksamhet så kan ett företag som misslyckas gå i konkurs. Det är ju själva poängen visserligen med en marknad. De framgångsrika expanderar på de mindre framgångsrika företagens bekostnad.

Cecilia Nykvist pekar på att hittills har väldigt få privata skolor gått i konkurs, bara 13 skolor med totalt drygt 900 elever under de senaste fem åren.

Det är riktigt. Men detta har skett på en expanderande marknad, där antalet elever ökade fram till 2008 och där det var enkelt att ta nya marknadsandelar.

Nu kommer det att handla om en krympande marknad, där de privata skolföretagen inte bara konkurrerar med kommunala skolor utan kommer att tvingas att konkurrera allt mer med varandra. Det vore därför märkligt om inte en del privata gymnasieskolor tvingades lägga ner sin verksamhet.

Och till skillnad från en nedläggning av en kommunal skola som sker planerat så kan en privat skolkonkurs komma plötsligt. Naturligtvis är det viktigt att varna för dessa risker, precis som Sten Svensson gör.

Risken för skolkonkurser visar hur felaktigt det är att överlåta åt marknaden att styra viktiga samhälleliga verksamheter, som till exempel skolor.

Det är inte bara eleverna som råkar illa ut, kommunerna tvingas till extra kostnader därför att det blir omöjligt att planera gymnasieverksamheten.

Vi har sett hur privata vinstintressen har skapat finansiella bubblor. När dessa spricker drabbas många av krisen. Frågan är vad som händer om den privata gymnasiebranschen spricker.