Folkpartiledare Jan Björklund förklarade då han sommartalade i Göteborg i söndags att ”nu är det tid att genomföra strategiska framtidsinvesteringar.”

Det var ett ord i rättan tid, ja egentligen borde det väl ha sagts för länge sedan, men det är ändå bra att en ansvarig minister – speciellt en som är ansvarig för forskningen – tar dessa ord i sin mun.

Jan Björklund avsåg inte bara mer pengar till forskningen utan avsåg även rejäla infrastruktursatsningar. Det skulle innebära en årlig ökning ”på ett par miljarder” i satsningar som främst skulle gå till tågtrafiken.

Det finns starka skäl för detta, staten har råd att satsa och det skulle skapa nya jobb. Men ännu viktigare om vi i Sverige ska klara den annalkande oljekrisen och dessutom minska utsläppen av växthusgaser så måste mer transporter föras över till järnväg.

En undersökning från fackförbundet Seko visar att Sverige hör till de länder i Europa som satsar minst på järnvägsinvesteringar, krislandet Spanien har till exempel satsat 50 procent mer per invånare än Sverige. Och till skillnad från Spanien har Sverige råd att öka sina satsningar. För Sverige som idag betalar lägre räntor än de flesta andra länder på sina lån finns det igen anledning att inte satsa på lönsamma framtidsinvesteringar.

På en punkt har Sverige legat allra sämst till i Europa och det gäller satsning på järnvägsunderhåll.

Därför är det bra om regeringen nu inser – infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd välkomnade Folkpartiledarens utspel - att det är viktigt att satsa mer på underhåll. Det är den allra viktigaste biten i Jan Björklunds utspel även om frågan om snabbare tåg har fått mest uppmärksamhet.

Kapacitetsutredningen som presenterades i våras handlade mer om hur vi ska kunna få den infrastruktur som redan finns att fungera bättre än om nyinvesteringar. Men det borde inte vara ett antingen eller utan ett både och. Det är viktigt att se till att få bort proppar på banorna så trafiken flyter bättre och se till att tågens tillförlitlighet förbättras samt att personalförsörjningen fungerar. Det har funnits alltför många länkar som brustit de senaste åren.

Jan Björklund föreslog i sitt tal satsningar på ”snabbtåg” på befintliga banor, för att kunna höja farten på tågen från 200 till 250 km/tim. Han ville också se nya spår mellan Borås och Göteborg och på sträckan Järna-Linköping.

Men det är inte enkelt att öka hastigheten överallt utan ombyggnader. Nya spår och fler dubbelspår behövs dessutom på flera håll för att järnvägen ska bli attraktivare. Framför allt gäller det att se till inga nya proppar uppstår när trafiken ökar.

När X2000-tågen introducerades för ett par decennier sedan så blev restiderna mycket kortare. Men på vissa sträckor har de sedan åter ökat. För att gardera sig mot förseningar verkar det som om man tar till allt längre restider i tidtabellerna. Sträckan Stockholm-Malmö som var på väg ner mot fyra timmar verkar numera vara på väg upp mot fem timmar.

Restiderna på sträckan Eskilstuna-Stockholm har också ökat. Samtidigt har det blivit färre avgångar.

Förhoppningsvis så kan det bli bättre med utbyggnaden av dubbelspår på banan och den nya Citybanan genom Stockholm.

Överhuvudtaget är satsningar på tågpendling runt storstadsområdena bra framtidssatsningar. Istället för att trängas i överexploaterade storstäder kan fler människor bo längre bort, men ändå snabbt och utan att belasta miljön komma till arbete i storstäderna.

Men då handlar det kanske också om att se över taxesystemet. Om man idag bor i norra delen av Roslagen betydligt längre från Stockholm än Eskilstuna, kostar 30-dagarskortet 790 kronor, det vill säg ungefär en fjärdedel av motsvarande kort som en Eskilstunabo betalar för att ta sig till huvudstan. En student åker inom hela Stockholms län för 560 kronor och en ungdom under 25 år för 490 kronor. Några motsvarande 30-dagarskort finns inte för dem som bor i Mälardalen utanför Stockholms län.

Nu när det är stor brist på studentbostäder i universitetsstäderna, speciellt i Stockholm, vore det samhällsekonomiskt bra att göra det billigare för studenter att pendla istället för att uppföra nya studentbostäder där det är som dyrast att bygga dem.

Vi får hoppas att finansminister Anders Borg också inser vad några av hans ministrar nu börjar förstå. Nämligen att bra och billiga järnvägsförbindelser är en av de bästa framtidsinvesteringar Sverige kan göra.

Dessutom borde detta vara en fråga som man kan komma överens om över blockgränsen. Politikerna kunde börja med att ta SJ i örat för att man försämrade restidsgarantin i april i år. Tågen ska gå i tid. Och det ska kosta för Tågoperatören eller Trafikverket om förseningar uppkommer.