Det har ju inte varit mycket bevänt med den här sommaren, men vädret har blivit lite bättre på slutet. Och även inom det politiska livet har det blivit lite varmare utan att för den skull hetta till.

Partiledarnas numera obligatoriska sommartal har i stort sett tagits emot med en gäspning.

Mycket snack, lite substans och vaga löften hit och dit.

I lördags var de så dags för Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt. Eftersom han ändå är statsminister hade man kunnat vänta sig lite mer konkret. Men det mesta som sas var sådant som redan har annonserats tidigare och ingen löftena innehöll några bud om vilka belopp eller procentsatser det kommer att handla om.

Journalisterna fick sig en tur med skärgårdsbåt ut till Gustavsberg i sällskap med statsministern, där han slängde ut några krokar att hänga upp artiklarna på. Eftersom den politiska journalistiken är väldigt Stockholmsfixerad var det fetaste betet en satsning på att bygga ut Stockholms tunnelbana till ”skärgården”, det vill säga Nacka kommun.

Det är säkert en god idé, en så god idé så att Stockholms politiker borde ha prioriterat detta för länge sedan. Frågan är bara om detta har så stort riksintresse. Centerns talesman i infrastrukturfrågor, Anders Åkesson, ifrågasätter dessutom att det är statens ansvar att betala för satsningar i regional kollektivtrafik: ”Öppnar vi pengapungen för tunnelbana i Stockholm, måste vi i konsekvensens namn också vara beredda att göra motsvarande satsningar i Göteborg, Malmö Lund-området eller i Uppsala. Då talar vi om väldiga belopp och då räcker inte pengarna. Jag förnekar inte behovet. Men statsministern bör vara väldigt noggrann med vad som är statens ansvar och vad som är ett regionalt ansvar. Annars kommer kravlistan på staten att bli oändligt lång.”

n Det ligger en hel del i den kritiken, men samtidigt så innebar Fredrik Reinfeldts utspel ett förslag om att finansiera projektet med en höjning av trängselskatten, vilket betyder att stockholmarna i högsta grad är med och betalar för tunnelbanesatsningen.

Och för min del är det vettigare än att använda trängselskatten för att bygga ut kollektivtrafiken än att satsa den på motorvägsbyggen. Men det är ju regeringens mening att även finansiera motorvägstunneln mellan södra och norra Stockholm med trängselskatten. Vi får väl se hur långt det räcker.

För staten måste just nu de viktigaste infrastruktursatsningarna vara att öka tillförlitligheten i dagens kommunikationer. Bara för att återställa funktionen i dagens järnvägs- och vägsystem krävs 45 miljarder kronor, enligt kapacitetsutredningen.

Nu lovade även statsministern en sådan satsning, dock utan att nämna i vilken omfattning. Detta är knappast kontroversiellt, inte heller satsningen på forskningen. Detta har ju i stort sett utlovats av alla politiker. Så förhoppningsvis så blir det pengar i nästa budget så att tågen kan börja gå i tid.

Men som sagt det gav väl mer rubriker att prata om tunnelbanans blå linje i Stockholm, framför allt i de riksmedia som produceras i Kungliga huvudkommunen.

Förslaget om sänkt bolagsskatt var inte heller någon nyhet, nyheten kom några dagar tidigare då Centerpartiet hoppade på denna skattesänkarvagn.

Det klart att det privata näringslivet gläds om man får betala lite mindre i skatt. Men att en något lägre bolagskatt skulle ha stor betydelse för svenska företags konkurrenskraft är naturligtvis överdrivet.

Internationellt har det länge pågått ett race mot nollpunkten när det gäller sänkningar av bolagskatten. Regeringar försöker locka företag genom att ge så förmånliga villkor som möjligt och sänker därför skatten. En tävling som alla länder i längden förlorar på.

Så länge som detta förslag inte kläs i procenttal och så länge inte infrastruktur- och forskningssatsningarna kläs i kronor, så tillför de inte den politiska debatten någonting. Man kan varken vara emot eller för så vaga förslag.

n Med den tunna soppa som Fredrik Reinfeldt presenterade i Gustavsberg är hans gnäll på Stefan Löfven närmast komiskt, ”i sex månader har han inte sagt något vettig, konkret och uppföljningsbart”. När journalisterna vill ha lite mer konkreta besked från Fredrik Reinfeldt fick de till svar: ”Jag vill först förhandla med mina alliansvänner”. God dag yxskaft.

Nu handlar det förstås om att gjuta olja på de motsättningsvågor som tornat upp sig i sommar. Centerledarens Annie Lööfs frispråkighet har ställt till det. När hon i ett offentligt tal bjöd in partiledarna i högeralliansen till sitt föräldrahem i Maramö i Småland utan att först prata med dem surnade Göran Hägglund och Jan Björklund till.

Fredrik Reinfeldt tackade däremot ja till inbjudan. Hägglund & Björklund motas in i fållan. Statsministern har sagt sitt. Och förslaget till dagordningen i Maramö, som enligt Fredrik Reinfeldt ”lär ligga utanför Värnamo”, har redan Moderaterna utformat.