Oavsett hur det går med Saab Automobile (det vill säga även om ett mirakel skulle rädda företaget och att produktionen av personbilar i Trollhättan överlever), så måste en kommande regering ta tag i den svenska industripolitiken. Att den nuvarande regeringen – med sin ideologiska blockering mot offentliga satsningar – skulle göra det anser jag som uteslutet.

Den rödgröna oppositionen bör redan nu sätta sig ner tillsamman med de fackliga organisationerna och fundera över vad som ska komma efter Saab. Hur man på bästa sätt tar tillvara de tekniska och yrkesmässiga kunskaperna som finns i Västsverige. Risken finns ju att även Volvo på sikt kan få problem kanske inte att överleva som bilmärke, men att få behålla huvuddelen av sin produktion i Västsverige.

Kanske kan det till och med vara så att på sikt är det bättre att det industriella kunnandet förs över till någon mer framtidsinriktad bransch än personbilsindustrin. Svensk fordonsindustri är fortfarande stark, både Scania och den svenska Volvokoncernen (till skillnad från det Fordägda Volvo Personvagnar) är ledande företag på den internationella marknaden. Bägge företagen har dock drabbats hårt av krisen, men detta är inget hot mot varken Scania, Volvo Lastvagnars eller Volvo CE:s överlevnad. Så fortfarande finns det anledning att satsa på svensk fordonsindustri. Men det räcker inte.

Det är en borgerlig myt att bara genom att ge företag förmånliga villkor så skapar man tillväxt och får entreprenörer att skapa nya tillväxtbranscher. Historiskt sett så är det genom statliga satsningar på infrastruktur och på offentliga beställningar eller subvention av konsumtion som nya branscher växer fram. Idag finns ett område som tydligare än de flesta andra har en stor tillväxtpotentia. Det handlar om att utveckla nya typer av transporter som minskar utsläppen av koldioxid.

Därför bör Sverige nu gripa tillfället i flykten, när människor som har arbetat med fordon nu blir utan arbetet. Även Maud Olofsson har ju faktiskt varit inne på detta område och talat om tillverkningen av elbilar. Men glöm elbilar! Det är ett sidospår. Ännu finns ingen bra batteriteknik utvecklad, dessa bilar har en begränsad användning och kan inte komma till användning för tunga transporter.

Fungerande elfordon har dock redan funnits i ett sekel, nämligen tåg och spårvagnar. På ritbordet och i försöksanläggningar finns redan idag framtidens spårbundna stadstrafik, där man kan kombinera persontrafik efter turlista och beställningstrafik för både person- och varutransporter.

Genom att bygga så kallad balktrafik, där vagnarna hänger i skenor under balkar, som står på pelare, kan trafiken byggas över befintliga gator och vägar. Man slipper då bygga miljöfarliga tunnlar för bilar eller gräva ner tågtrafik under jorden i städerna. Samtidigt får man ett flexibelt system som ersätter privatbilismen i städerna där den orsakar mest skada, inte bara i form av koldioxid utan även det livsfarliga stoff som däcken river upp på stadsgatorna.

Statens institut för kommunikationsanalys, Sika, skriver i rapporten, Ett generellt transportsystem, som kom redan 2006: Samtliga studier av spårbilsprojektet som inkluderas i Konsultgruppens arbete visar att transport med spårbil är samhällsekonomiskt lönsamt, ofta högt lönsamt.

På Swedetracks hemsida beskrivs ett system för balktrafik som utvecklats i Sverige. Ett projekt som har tvingats söka efter finansiärer i Kina för att kunna förverkligas.

En rejäl statlig satsning på att utveckla nya transportsystem för både storstäder och mindre städer skulle kunna vända en nedläggning av Saabs personbilstillverkning till något positivt.

GM med brallorna nere

I fredags förklarade det halvstatliga nordamerikanska bilbolaget GM att det var kört för Saab. Förhandlingarna var slut. Mindre än två dygn senare hade den lilla nederländska entreprenörföretaget Spyker dragit ner brallorna på biljätten från Detroit.

GM ville helt enkelt hellre lägga ner, än fortsätta förhandla om försäljning av Saab fram till 31 december, det stoppdatum GM själv hade satt upp.

De flesta anar att om det inte fanns något sjukförsäkringssystem alls, skulle det inte vara Moderaterna som uppfann det. Och att vilket sjukförsäkringssystem som än fanns, rudimentärt eller utvecklat, skulle Moderaterna vilja skära i det.