Nu ska (S) sätta dagordningen
Mona Sahlin drömmer om politikens revansch. Juholt om social demokrati. Finansminister Anders Borg drömmer om att lägga sin ministertid bakom sig för att i stället söka sig utanför politiken och till ett lugnare familjeliv.
I helgen väljs Håkan Juholt och Carin Jämtin att leda Socialdemokraterna. Samtidigt förs en diskussion bland ombuden på plats kring den framtida politikens utformning. Om verklighetsbeskrivning, vägval och utmaningar.
Sahlins avskedstal blev ett känsloladdat inlägg om återupprättandet av politiken. Liksom politikens räckvidd och möjligheter. Under de senaste åren har det politiska samtalet begränsats av ett stelt ramverk. Ett regelsystem som tvingat in samtliga partier att förhålla sig till budgettak och andra påtvingade måsten. En tvångströja på idépolitiken.
Att Borg i en intervju ger ett trött intryck är inte konstigt. Regeringen saknar en vision. En långsiktig plan för vart Sverige är på väg och hur Sverige ska se ut. Därför blir politiken ett förvaltande. Det största hotet för regeringen är därmed inte oppositionen utan bristen på egna idéer för framtiden.
Socialdemokratin har länge accepterat sin roll som samhällsförvaltande. Monas avskedstal och Juholts installationstal kan vara startskottet för en nödvändig visionsdebatt i Socialdemokratin. Om än för sent.
En trött regering förlorar nödvändigtvis inte val. Men en trött regering utmanad av en visionsfylld socialdemokrati kommer tvingas på defensiven.
I dagsläget räcker det att ställa de nödvändiga frågorna, om bostadsbristen, om barnens uppväxtvillkor, om de ökande klyftorna, om massarbetslösheten, om skolans misslyckande med fler elever som lämnar utan fullvärdiga kunskaper, om klimat-, energi och miljökris, om ökad rasism och utanförskap och inte minst om vårt minst sagt svajiga ekonomiska system.
Socialdemokratin ska jaga svar på dessa frågor. Och framförallt ska socialdemokratin våga ställa frågorna. Då kan politiken bli relevant. Och då kan partiet och rörelsen än en gång bli en kraft för förändring.
Socialdemokraternas kongress kan åtminstone lösa två problem.
Genom att tydligt återta det idépolitiska samtalet och sätta dagordningen kan partiet vinna val. Och bistå Anders Borg i hans önskan om att bli fri från sitt finansministeruppdrag.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 26 mar 2011 15:24 En svensk i Danmark (Ej registrerad)
Man kan väl kalla talet för : Sockret till kakan.
Den beskrev inget om hur kakan skall kunna bakas och om ingrediensernas datum för sista användade har överskridits. Han sa allt som socialdemokrater önskar att höra och var rundhandad med att ta utgångspunkt i mycket som har varit, härunder Olof Palmes gamla tal till ett samhälle som inte existerar mera.
För att gå från 20-30 procent till maktposition måste självkritiken fram i ljuset. Folk som röstar på alliansen flyttar sig inte bara för de hör en stark retorik som stryker falangerna medhårs inom partiet.
Hur energin till den nödvändiga utvecklingsprocess skall kunna alstras är frågan ?
Det krävs differens mellan två poler förrän det uppstår elektricitet som får strömmen till att flyta. Där hjälper solidaritet och jämlikhet inte. Det kan man möjligen hämta i en upplagrad energi, men den tillför inte energi till processen. Det vill alltid handla om tappad energi när differensen utliknas.
Skrivet 27 mar 2011 19:02 millroll (Ej registrerad)
Att Anders Borg blir lite trött, kan jag förstå. Han är ändå landets finansminister och sådana kan och bör inte vara dumma. Han kan kanske ha sett vartåt det lutade i flera år. Hans, och Rheinfeldts idé om hur ett samhälle ska göras bättre höll inte. Människor gjorde inte som det förväntades av dem. De tog sig inte i kragen, ur sin sjuksäng eller ur sitt hopplösa arbetssökande för att kasta sig ut i låglöneyrkena, eller snarare projektanställningarna, med ett glatt tjohej, utan blev snarare ännu sjukare och mer håglösa inför den hopplösa kampen om att få ett anständigt jobb. Det hjälpte inte hur mycket alliansen än sänkte skatterna så att alla som jobbade fick ännu bättre jobbskatteavdrag. Till slut hade inte Anders Borg fantasi nog att tänka ut fler kluriga insatser för att få folk att känna sig mer utanför,förlåt, innanför, eller hur var det nu de skulle känna sig? Han visste inte själv, till slut. Han orkade inte med allt elände, eller att han själv hade bidragit. Så kan det gå..
Skrivet 27 mar 2011 22:29 En svensk i Danmark (Ej registrerad)
Det minner mig om en historia från Ålborg. Två polare, Svend och Börje sitter på en bänk och en fransk bil stannar för att fråga om vägen. Det hjälper inte för de kan inte förstå franska, men de kunde fyra språk som de försökte på med samma dåliga resultat, så åkte de. Du Svend, sa Börje. Jag tycker att vi skall ta en kvällskurs i ett språk. Då säger Svend - Varför då ?Franskmännen kunde ju fyra språk - Vad hjälpte det ???
Vill man inte ta sitt ansvar och flytta på sig fysiskt eller tankemässigt för att få en utveckling, då måste man väl liksom acceptera tingenas tillstånd och att det kanske också får konsekvenser för andra - t.ex. franskmän som inte hittar rätt väg.