Jespers blogg
-
Prenumeration
-
Sök i bloggen
-
Arkiv
Blogginlägg
-
I april ska tio politiker och tjänstemän från Eskilstuna kommun åka på inspirationsresa till New York inför det stundande ombyggnationsarbetet av Fristadstorget.
200 000 kostar kalaset och de kritiska rösterna har inte helt oväntat låtit vänta på sig. 200 000 räcker förvisso inte till speciellt mycket i en kommunal budget, ett par månaders jobb för en extra sjuksköterska på Mälarsjukhuset, och jag förstår att man inför en ombyggnad för 40 000 000 kronor vill göra det ordentligt och bra från början. Speciellt med tanke på hur Fristadstorget ser ut nu - som en arkitekturs värsta mardröm, likt en manifestation av allt som kan bli fel, fult och mardrömslikt när man bygger ett nytt torg i en stad. Vi vill inte hamna där igen. Så jag förstår att de inte åker till Paldiski i Estland bara för att det är billigare.
New York. Världens mäktigaste plats och drömresemålet för väldigt många. Drömmen om framgång och lycka gestaltat i en stad. De som inte varit där känner igen sig ändå, allt från de gula taxibilarna utanför Seinfelds och Carrie Bradshaws hus till platserna i CSI New York där liken hittas. Och de som varit i New York vill åka tillbaka. Det är en så otroligt mytisk plats. Jag vet inte om det är rätt eller fel att de åker dit inför ombyggnationen av Fristadstorget, men jag kan i alla fall tycka att det är rätt otaktiskt. Det är nog just sådant här som föder politikerförakt.
Men vem vet, Eskilstuna kanske också blir mer mytisk av gula taxibilar?
-
det kan tyckas märkligt, men jag har skaffat mig ett twitter-konto. Jag lovar inga sensationer, knappt något nyskapande eller tips som det inte går att hitta någon annanstans, men det kan ju aldrig skada att följa en person till på twitter (det verkar vara som med bob hund, att de föredrar ett gement skrivande i sitt tilltalsnamn?)
jag återfinns på http://twitter.com/Jesperbohm
-
Nu har jag sett Thåströms konsert från Way Out West i somras på SVt Play för andra gången (eller tredje gången, om man räknar den gången i somras jag stod i publiken).
Magi.
Jag minns också de unga killarna med keps som stod långt fram i början av konserten. Thåström var sista konserten innan Prince, och av deras miner att dömma var de snarare Prince-killar än Thåström-killar. De undrade vad det var för konstig gubbe som stod på scenen och slog på skrot i motljus.
(Thåströmkillar utmärkte sig också på Way Out West. Det var alla de ungefär dubbelt så gamla och inte ens en tusendel så hippt klädda som resten av publiken. För varje ung hipstertjej med gummistövlar i värmen fanns det på Way Out West en överviktig medelålders tunnhårig man som nervöst gick av och ann och inväntade Pimme. De stirrade ut varandra. Men var ändå där samtidigt. Det är vad jag älskar så mycket med Sverige i allmänhet och rockfestivaler i synnerhet)
KLICKA HÄR för att se Thåström på Way Out West.
-
(Klicka på låten för att öppna den i Spotify)
Post Break-Up Sex - The Vaccines.
Låten som alla band försöker skriva.
Veronica Falls - Veronica Falls
Ångest, död, indie, larmande gitarrer och twee-söt sång. Veronica Falls har gjort årets skiva och det är bara att på måfå välja en låt härifrån, så är det en topp 10-låt.
Dracula - Henric de la Cour
Magnifik elektronik. Klätt i svart. Med textrader som "We are nothing more than mice".
Mitt hjärta blöder - Veronica Maggio
Jag såg hennes minikonsert som finns på Svt Play och det var så bra att jag var tvungen att stänga av och hämta mig. Årets bästa svenska album helt utan konkurrens.
Philemon Arthur & the Dung - Kaizers Orcherstra
Norsk ompa ompa-lo fi. Skaver och river som en kniv i bröstet.
Church of Noise - The Bloody Beetroots
Revolutionsromantisk italiensk dansmusik med sång av Dennis Lyxén. Passar på träningspassen, demonstrationerna och kollektivsresorna.
Rox in the Box - The Decemberists
En av få skäggrocklåtar som jag gillar. Och som jag gillar den! Om alla skäggband lät så här, skulle till och med jag gilla saker som doftar 70-tal.
In the Dark Places - PJ Harvey
Det tog mig ungefär 11 månader av året att förstå den här skivan, men det var med den här låten som jag till slut fick kronan att trilla ner. Och nu vill jag aldrig sluta lyssna på den här. 2:58 undertryckt aggression.
Postkodsmiljonär - Mohammed Ali
Alltid otippat med bra svensk hiphop. Men den här låten har jag lyssnat på konstant sedan i somras när jag hittade den. Grym text och flyt.
Hysterical - Clap Your Hans Say Yeah
I går var den med på min bubblarlista, men den är för bra för att inte få vara med här. Årets kanske peppigaste låt.
-
Ett års arbete är till ända. Arbetet med att samla årets bästa låtar. De tänkte jag presentera här i morgon. I dag kommer istället årets bubblare - låtarna som inte riktigt fick plats, men som i alla fall förtjänar att uppmärksammas:
(Klicka på rubriken för att öppna låten i Spotify)
"Bloom (Mark Pritchard RMX)" - Radiohead
Radioheads album The King of Limbs är ett kompetent loop- och knasteralbum. Dock lite segt ibland. Men skivan som kom senare i år TKOL RMX 1234567 med massor av remixer innehåller flera pärlor. Varav den här Bloom-remixen luser allra starkast.
"Blommorna" - Jonathan Johansson
Som en svensk Blade Runner. Fast lite ljusare och lite mer disco. En av årets helt klart bästa dansgolvsigångpeppare.
"Days" - Real Estate
Väldigt The Smiths-vänlig sommarpop. Kanske årets bästa bilåkarlåt. Men den kräver nog minst trettio grader i solen för att den ska komma till sin rätt.
"Hysterical"- Clap Your Hands Say Yeah
Den är så otroligt bra och svängig att jag inte riktigt förstår att den inte fick plats på 10 i topp-listan. Den åkte dock ur för bara ett par veckor sedan och ibland ångrar jag att den inte fick plats. Årets bästa bubblare.
"Jag saknar dig mindre och mindre" - Melissa Horn
Tungsinne och höst på svenska med avskalade gitarrkomp. Så sorglig text att man går sönder inombords varje gång man hör den. Skulle mycket väl kunna vara med på årets bästa låtar-listan.
"Rich Kid Blues" - Lykke Li
Lykke Li låter precis så som man ibland önskade att Robyn lät. Lite sexigare, lite hårdare, lite avigare. Och med texter som inte känns mer som blod än festis.
"Släpp taget" - Alexis Weak
"Jag ser hur de andra Christian Bale-ar ut". Avigt, elektriskt och svingrymma texter. Obehagigt och snyggt. Rimmar dessutom "Karlsson" på "awsome".
"Santa Fe" - Beirut
Årets gladaste och peppigaste låt som jag gillar. Till och med blås i låten, något som jag annars har lite svårt för. Beirut är en ny bekantskap för mig och jag tror att vi kommer att hänga ganska mycket framöver.
You're So Right - The Strokes
Lika lite som jag gillar det fula skivomslaget, lika mycket gillar jag det lite slappa och synthdoftande The Strokes anno 2011. Avigt och svängigt på samma gång.
"Que Veux-Tu" - Yelle
Yelle är äntligen tillbaka. Hela albumet Safari Disco Club är fantasticue och det är svårt att välja en låt från albumet. Just nu gilla jag nog den här bäst (även om titelspåret också är magiskt. Det är kanske bättre? Jag kan aldrig bestämma mig)
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Senaste inläggen
Arkiv
Digitalt lösnummer
Läsarbilder
Koncernens övriga företag
Sök bland
50321
annonser!
|
|
Köpa eller sälja?
Sälj dina grejer!
