När jag var liten greppade jag aldrig vad vuxna menade när de kallade tv:n för dumburken. Jag såg inget uppenbart samband mellan hot om tittförbud, tal om missbruk av tecknad film och mitt enkelriktade men fantastiska utbud med Lucky Luke, He-Man och Turtles. Inte heller förstod jag varför man valde att ändra namnet på sköldpaddornas serie från Teenage Mutant Ninja Turtles till Teenage Mutant Hero Turtles. Om jag bara hade en nunchaku, tänkte jag

Men saker förändras. Nu när en ölkagge och fyra rynkor i pannan har gjort entré i mitt liv märker jag alltmer att min inställning till tv:n försämras för varje dag som går. För bara några dagar sen var det reklamdags igen. En läcker kändisdam i en klippt klänning står i dörren och poserar sexigt. Ordlösa, men likväl suggestiva viskningar smälter in i den lättsamma men mystiska bakgrundsmusiken. Hon ser mig i ögonen. Jag rodnar. Därefter promenerar hon långsamt in i ett bibliotek och låter ömsint sina händer smeka över böckernas pärmar i hyllan. Ljudet av hennes högklackar mot marmorgolvet avtar plötsligt när hon ställer sig vid ett bord och säger, antingen blir du bortglömd i historien, eller så samlar du ditt mod och skriver den, varpå hon tar upp en rulle med toapapper, och namnet på produkten påpassligt basuneras ut i en mansröst. Antingen har jag rätt att bli förbannad över hur sexistiskt billig reklamen var eller så räcker inte mina 120 högskolepoäng för att se sambandet mellan snygga tjejer, att gå till historien och skithuspapper. Jag får nog plugga mera helt enkelt.

Ännu värre skulle det emellertid bli. Några dagar senare såg jag ett videoklipp på nätet där några turkiska ungdomar dansade i cirkus två minuter. Det var killar och tjejer som med vilda gester och rytm till musiken illustrerade en och en annan samlagsställning – med andra ord som taget ur vilken dansshow som helst. Förvånad blev jag när det visade sig att de ansvariga för sändningen av tv-serien som dansklippet tillhörde blivit bötfällda av det turkiska censurorganet. Närmare två miljoner kronor! Allt för att avsnittet visats innan 12 på natten. Nå ja, tänkte jag. Det är inte min sak. Dagen efter tror jag dock att dumburken försökte säga något när en gammal turkisk film från åttiotalet visades. Scenen jag såg går ut på att en man blottar sitt hjärta och berättar att han älskar en kvinna, som i klassisk manér nekar honom. Då blir han vres och örfilar henne medan han vrålar att han älskar henne. Sen blir de tillsammans och lever lyckliga i alla sina... Klockan var 19, det var lördag. Antingen tycker gubbarna uppe på censuren att det är värre när tjejer dansar och uttrycker sin sexualitet på ett självsäkert sätt än att en man spöar sig till en flickvän, eller så får jag helt enkelt försöka sluta att lyssna på musik när jag pluggar.

Annars är allt bra. Chefen tog förvisso tillfället i akt att framför alla mina kollegor göra en liknelse mellan min frisyr och en tvättkorg. Därefter bjöd han min kollegas frisyr på en komplimang i en jämförelse mellan oss båda, följt av tips på olika frisersalonger. Själv visste jag inte vad jag skulle skämmas mest över; vad min mor som är frisör hade sagt eller att jag fan inte kunde begripa hur en frisyr kan se ut som en badrumsmöbel. Jag får nog plug...