• De ekonomiska experterna råder en alltid att satsa på ett långsiktigt sparande, men vad menas med det egentligen – är det ett, tio eller 50 år man ska sikta in sig på?

Just långsiktighet var vad min sambo hade i tankarna när hon för 14 år sedan beslutade sig för att öppna ett framtidskonto åt sin då femåriga dotter och det hela utmynnade i ett fondsparande hos dåvarande Nordbanken som sedermera blev Nordea.

Varje månad sedan dess har sambon pytsat in 200 riksdaler på det där sparkontot och när årsrapporten damp ned i brevlådan förra veckan var värdet uppe i 27 216 kronor.

Inte så fy skam kan man tycka, men när vi kontrollräknade vad hon faktiskt satt in i reda pengar under de här åren stannade summan på drygt 33 000 kronor – cirka 6 000 mer än vad dottern nu har på det där flytta-hemifrån-kontot alltså.

Det är alltid lätt att vara efterklok, men med facit i hand kunde vi snabbt konstatera att det hade varit betydligt mer lönsamt att spara de där stålarna i en byrålåda där hemma.

Kanske något att tänka på för er som går i fondsparartankar…

• Nej, ska man syssla med pengar ska man förvalta andras – då går man plus hur jädra dåligt det än går för den så kallade marknaden.

Själv har jag mina surt förvärvade sparslantar placerade hos SEB till riktig skruttränta, men där minskar åtminstone inte kapitalet.

Man får vara glad åt det lilla.

Men hade det inte varit en så pass uppenbar risk att få tjuvbesök i bostaden hade jag gärna förvarat pengarna i madrassen. Kanske mest för att slippa bidra till Falkengrens och de andra högdjurens abnorma löner.

• Ja ni läsarna, nästan allting handlar om pengar numera och själv kan jag inte för mitt liv förstå hur i helskotta Borg och hans assistenter får statsfinanserna att gå ihop.

Om de nu får det.

Nationalekonomi kan, vid sidan av geografi, vara mitt allra sämsta område här i livet, men att allt det som händer och sker där ute kostar långt mer än det smakar förstår till och med jag.

Att Greklands, Italiens och andra europeiska länders ekonomiska kris kommer hit förr eller senare tar jag liksom för givet.

Uret drar sig så sakteliga mot tre på fredagsmorgonen den 27 januari och jag sitter vid köksbordet här på Galléengatan med en nyss upphälld Mariestads i farfarsglaset. Den smakar extra gott då min tredagarsledighet står för dörren och jag har inte ett uns gå-och-lägga-mig-stress i kroppen.

I kväll tar vi båten till Åbo – även det av ekonomiska skäl faktiskt, då det i första hand är en så kallad snusresa.

I början av veckan tog mitt snuslager slut och jag har redan tvingats köpa fyra dosor Ettan á 50 kronor i ABC-kiosken respektive på Ica Maxi.

Det är ju helt prilligt dyrt.

Nu hoppas jag tjäna runt 20 spänn per dosa i taxfreen på skeppet och få med mig ett 15-tal stockar hem – i så fall är trippen finansierad, med råge.

• Till sist måste jag gratulera S till valet av ny partiledare. Jag träffade Löfven som hastigast i samband med ett jobb på Volvo för några år sedan och han gav ett mycket stabilt intryck. En i Hägersten född norrlänning som gillar Lundell och liksom pappa Olle är svetsare i botten svävar knappast iväg såsom företrädaren.

Fast det ska erkännas – han har ruggigt långt väg att vandra innan han når den reella makten…