I min jakt efter skrivuppslag surfade jag tidigare i kväll ut på nätet och snart snöade jag in på en tråd på Flashback som på värsta kvällstidningsmanér döpts till "massvåldtäkt".

Ett passande namn då det visade sig vara just det den handlade om.

Ett tiotal män hade häktats för en misstänkt gruppvåldtäkt av en kvinna på en flyktingförläggning i småländska Mariannelund i början av december och nu hade tråden samlat inte mindre än 1954 kommentarer.

Somliga rumsrena, andra inte.

Jag hade inte hört talas om tragedin tidigare och i sammanhanget tänkte jag på Thorsten Flinck vars hand på programledare Gina Dirawis rumpa vållade rena lynchstämningen bland rasande kollegor och dessutom utmynnade i såväl löpsedlar som krigsrubriker i vad som på nätet ofta kallas för PK- eller gammelmedia.

Ibland kan jag förstå de där öknamnen…

Jag tog även del av en dagsfärsk debattartikel i SvD med rubriken "Inget skäl att behålla Arbetsförmedlingen" som totats ihop av näringslivsekonomerna Stefan Fölster och Björn Lindgren.

Herrarna skrev att framgångarna uteblivit för drygt 70-åriga Af och att det var dags att inse att konstruktionen med en statlig myndighet som ansvarar för arbetsmarknadsåtgärder i sig är problemet.

Även min känsla säger att Af har spelat ut sin roll precis som Bostadsförmedlingen gjorde för sisådär 25 år sedan. Jag har då aldrig fått något jobb genom Af och vet i tusan om jag känner någon enda människa som fått ett riktigt kneg därifrån.

En nedläggning känns rätt naturlig.

Det trista är väl att en herrans massa jobb försvinner på kuppen.

Och arbetslösa har vi ju så det räcker, inte minst här i Eskilstuna. Statistik, som jag också hittade på det fantastiska nätet, visade att den låg på tio procent här på orten vid den senaste mätningen. Och då räknas ändå inte alla som har låtsasjobb, typ Fas 3 in i den statistiken, så den egentliga siffran kan vi bara ana oss till.

Att i det läget flagga för höjd pensionsålder känns väl magstarkt. Det borde väl vara bättre att försöka få in de yngre på arbetsmarknaden innan det är alldeles tvärkört för dem.

Fast den stora frågan är väl om man har råd att gå i pension när den dagen kommer.

I dagsläget känns det ytterst tveksamt.

Uret drar sig mot 02 på fredagsmorgonen den 10 februari och förutom att två kalla Karlovacko har runnit ner i strupen på mig har jag hunnit med att testbaka en dosa Ettan under skrivresan.

Jag fick med mig 15 stockar snus från Åbo och nu har jag bakat upp en av dessa 50 grams taxfree-dosor.

Det blev nio präktiga prillor.

Min uträkning visar att varje mullbänk av Åbo-snuset kostar mig fyra kronor medan det blir hela sju kronor per prilla när det gäller de 50-kronors dosor á 45 gram jag köper här i Eskilstuna.

Det är skillnad det gott folk - fast fortfarande fan så dyrt

I kväll vakas det pokermiddag med trerätters, starkdricka och lir hemma hos Stene i Nyfors.

Fy tusan vad kul det ska bli.

Ha det, ni med, i helgen.