I SLUTET av augusti var tre män på mycket god väg att våldta en 20-årig tjej i Nyfors när de blev skrämda av folk och flydde i en bil.
Förrförra helgen var det dags igen.
Den här gången blev en 23-årig kvinna överfallsvåldtagen på Djurgården - ett par hundra meter från vår lägenhet.
Det brukar bli en liten blänkare i lokalpressen dagen efter dylika händelser och sedan faller det i glömska.
För alla utom de drabbade.
Våldtäkter är vardagsmat i konungariket Sverige numera - så vanligt att vi knappt höjer på ögonbrynen längre.
Åt detta, det vidrigaste av brott.

UNDER 2008 anmäldes ofattbara 5379 våldtäkter i det här landet - särklassigt flest i Europa. Det anmäldes 46 våldtäkter per 100000 invånare vilket var exakt dubbelt så många som "tvåan" England kom upp i. Den EU-finansierade undersökningen visade att det i Sverige anmäldes fyra gånger så många våldtäkter som i övriga nordiska länder, Tyskland och Frankrike och upp till 20 gånger fler än vissa länder i Syd- och Östeuropa.
Men det räcker inte med det.
Förutom flest anmälningar ståtade vi med den sämsta uppklaringen av våldtäktsbrott – endast 13 procent av anmälningarna gick till åtal.
Och de höga anmälningstalen berodde inte på att vi har högre benägenhet att anmäla - forskarna slog fast att våldtäkter helt enkelt tycks vara ett mer frekvent brott i Sverige än i länderna på kontinenten.
Ett synnerligen märkligt och förbannat tragiskt fenomen.

I UNDERSÖKNINGEN jag talar om deltog forskare fån elva EU-länder och de jämförde hur respektive lands rättsapparat hanterade våldtäktsbrott. Enligt studien "hamnar Sverige i en oväntat dålig dager".
Jo ni, det kan man väl lugnt skriva under på.
Vad som däremot inte togs upp är de olika ländernas straffpåföljd av våldtäkt, men där räknar jag kallt med att Sverige är mesigast. Ibland känns det som om samtliga riksdagsledamöter måste bli gängvåldtagna för att de ska skärpa straffen från rent pinsamma till något sånär anständiga.

HALLÅ DÄR i stugor, lägenheter, på nät och bibliotek - ni får ursäkta upprördheten, men grottmän som ägnar sig åt våldtäkt är fanimig det värsta jag vet och med tanke på att så försvinnande få av förövarna åker dit anser jag att åtminstone tio år på institution vore passande när någon fastnar i nätet och visar sig vara, bortom allt rimligt tvivel skyldig.
Vi skriver färsk fredag 4 december och jag sitter på sovrumsgolvet i lägenheten här på Djurgårdsvägen. När ni läser det här på lördagsmorgonen är jag dock till havs då fästmön och jag ska ut på Åbo-kryss.
Mest för att bunkra snus faktiskt.
Jag brukar inhandla maximala hundra dosor Ettan på de här turerna och det finansierar resan med råge.
SLUTLIGEN VILL jag gratulera Christer Nordström på dennes 50-årsdag som infaller mellan denna och nästa krönika. På samme mans 40-årskalas 1999 var jag för övrigt spritfull för sista gången i mitt liv.
Tio år sedan - tänk vad tiden går.
Men spriten saknar jag inte ett smack…


+ Lisbeth Salander - Jag såg Män som hatar kvinnor och föll lika pladask för Noomi Rapaces rollfigur som för Charles Bronson i Death Wish när det begav sig.

– Svinhysterin - ASSA lanserar bakteriefria dörrhandtag - det måste väl ändå vara ett skämt.