Jag har precis fått en mäktig Aha-upplevelse. Det har jag Expressens ledarskribent Sakine Madon att tacka för. I Expressen skriver hon att vi studenter (ja, vi benämns som en enda homogen massa) egentligen har det väldigt förspänt. Att vi klagar för mycket och borde sluta med det. Att vi ska vara glada över att man kan ta studielån. Att vi ska sluta gapa efter mer. Förstår ni vad befriande det här känns. Äntligen talar någon om hur det faktiskt ser ut. Hur vi studenter reellt fungerar. Det känns skönt att få det svart på vitt. Vilken insikt!

Innan jag läste om hur bra vi faktiskt har det hade jag aldrig funderat på vilken fin fördel det är att man kan ta lån för att studera. Någon tacksamhet hade jag heller aldrig känt. Det enda jag ägnade min tid åt var att sitta på min privilegierade röv och gnälla hela dagarna. Lat var jag också. Men nu har jag blivit upplyst.

Det verkar inte funka att både vara nöjd över möjligheterna som finns och samtidigt vilja kräva lite mer så jag antar att vi måste sluta gaffla om att studielånet är för lågt. Det här med att det är inflation kanske vi får ta och förtränga helt enkelt. Vi får ju faktiskt studiestöd och det är ju det viktiga. Att det ändå är ett lån vi pratar om – ett lån som vi kommer att få betala tillbaka med ränta – hör inte till saken. Räcker inte CSN-pengen är det bara att jobba extra. Det tycker Sakine Madon i alla fall.

Hon skriver inte något om var alla dessa jobb egentligen finns, men ja, det kan ju inte vara så förbannat svårt. Kan en student kan väl alla? Kan jag kan väl du? Heltidsplugg är ingen godtagbar ursäkt. Vi kan också ta till de sparknep som Sakine Madon anförtror oss. Som att låta bli att köpa hämtkaffe från Seven Eleven och laga matlådor i stället för att äta ute och att strunta i att köpa dyra märkeskläder.

Tänk vilken revolutionerande fakta. Jag måste genast avslöja det till mina klasskamrater som har barn och till dem som har snordyr andrahandshyra och till dem som inte har något extrakneg och till alla andra också för den delen. Vi kommer ju att spara skitmycket pengar när vi slutar med de dumheterna.

Sakine Madon tycker att det kan vara okej att öka studiemedlet till särskilt utsatta studenter. Som de som är ensamstående med barn till exempel.

Problemet är bara att Sveriges Förenade Studentkårer kräver en generell höjning. En höjning som innefattar alla studenter. 1500 spänn är kravet.

Tack vare Sakine Madon inser jag att det faktiskt är att det är att gapa efter lite för mycket. Har man det okej ska man nöja sig. Har andra det sämre än en själv ska man inte klaga. Vi behöver inte de där extra 1500 kronorna. Hade jag inte läst den där ledaren hade jag nog aldrig kommit på det själv. Aha-upplevelse var ordet.