"Kvinnofrigörelsen" i gamla hjulspår UNGT MODE. Sexiga underkläder för småflickor. Efter tio år av kvinnokamp och frigörelse har vi gått in i väggen så det skriker om det. På 60-talet gick ibland Jean Gabins filmer på TV, Gabin var en cool typ som ofta bara stod och rökte och såg tjusig ut. Den kvinnosyn filmerna förmedlade var dock mindre tjusig. Damerna var ofta hälften så gamla som han och mycket vackra, Gabin behandlade dem med upphöjt förakt och de hade bara ett värde, nämligen i sängen. Nu var det inte de här de enda filmer där kvinnor behandlas illa, det kan göras mer subtilt än så nämligen. "Yrhättor" var alltid väldigt charmiga, men så fort de gift sig blev de infösta i rollen som maka och mor och det var slut på yrhättandet. Man lyssnade liksom inte till kvinnor -jo ibland, men då kunde det kommenteras med att "hon är så söt när hon blir arg" eller ännu värre "lilla gumman, vad mycket idéer du har". Jag känner så väl igen det för jag har själv råkat ut för det. Och så var det killarna då, i plugget och på fritiden, de som gjorde närmanden (det hette faktiskt så!) och vi tjejer som förhöll oss till vad han ville. Det tog mig ungefär 50 år (!) att komma underfund med det, att många av oss kvinnor förhåller sig till vad pojkar och, senare, män vill. Vi kände, eller känner, ju inte efter vad vi vill. Det är mannens norm som gäller och vi flickor accepterade det utan att protestera, vi skulle bara bete oss på ett visst sätt. Den som inte anpassade sig blev mobbad eller också kunde hennes utseende kommenteras och då var det kört. För finns det något mer känsligt i tonåren än hur man ser ut? Fast i slutet av 70-talet träffade jag en liten femårig tjej som alltid hade modekläder. Hon visade upp den ena kreationen häftigare än den andra. Min jämnårige son sa ofta att hon var konstig för hon bytte kläder så fort hon blev smutsig. Själv var jag lite konfunderad över modekläder på en femåring och har ofta tänkt på henne. Hur lever hon nu, är hon lika klädfixerad? Den här lilla tjejen var nog en av de första som kläddes i barnmode. Men i dag, efter över 30 år av kvinnokamp och frigörelse, har vi gått in i väggen så det skriker om det. I dag måste alla klä sig i något mode, annars "är" man ingen. I alla fall om man är tonåring. Fast även treåringar lever ett hårt liv, läser jag - de ska ha sexiga (?) små toppar. Sexåringar önskar sig genomskinliga behåar, sjuåringar bantar och har stringtrosor. Och nioåringarna använder redan smink och tonårskläder. Men det största trycket ligger nog på de tjejer som redan är tonåringar. Vad sägs om rakade underliv som är "krav från pojkvänner eller grupptryck från kamrater"? Eller RFSU som lär ut analsex. De anser att det är bra med upplysning, för flickorna kanske gjorde fel när de inte tyckte om det. Ingen slås av den intelligenta tanken att tjejerna kanske inte vill ha det alls. Och mannens norm fortsätter att gälla - vi förhåller oss fortfarande till vad killarna vill. Vad blir nästa grej, en liten S&M-broschyr kanske? Stryp inte någon för länge då dör hon, eller rispa inte för mycket - hon förblöder då. Man kan också sätta betyg på snyggaste kroppen och brösten, allt enligt några Stockholmsskolor. Eller lyssna på radiostationer och läsa tjejtidningar, där man lottar ut bröstoperation till alla behövande. Vad är allt det här annat än kvinnoförakt? Du duger inte, tjejen! Bli som jag vill, tänk inte, gör bara som du blir tillsagd! Visst, kalla mig gärna bakåtsträvare gammaldags moraltant eller något ännu värre. Gör det, men fundera också lite över texten ovan. Är det rätt att småflickor ska vara sexiga? Varför i hela världen? Och för vem? Det ligger en stor risk i att så unga människor börjar tänka i de banorna på sitt utseende. Och smink, bantning och tonårskläder till tjejer under tio - jag ryser! Varför i hela världen tillåter ni föräldrar detta? När jag var barn klädde vi ut oss i de vuxna kvinnornas kläder, norpade lite läppstift, möjligen, men ingen kom väl på tanken att se ut så på riktigt! Och nu ska våra kroppar modelleras om för att passa - ja, vem ska de passa, egentligen? Oss själva? Blev männen så rädda för vår frigörelse, och vår glädje över att vara kvinna att de måste slå oss tillbaka ända till 30-talet? Vårt utseende har alltid varit känsligt, det vet jag som blivit mobbad för att jag gått egna vägar. Men att det skulle gå så långt att 17-, 18-åringar vill förstora brösten, vem kunde tro det? Och vem tillät det? Mitt, och andra flickors/kvinnors värde, sitter inte i vårt utseende. En medmänniska är alltid unik, hur hon än ser ut. Alla är vi inte vackra, enligt gängse norm, vi är kanske inte ens unga eller framgångsrika. Men vi har ändå ett värde. I dag är det ett tecken på svaghet om man är gammal. Åldrande och död är liksom att förlora. Och ändå, det allra vackraste ansikte, den mest välbyggda kropp ska en gång åldras, förfalla och dö. Visst är det hemskt, men ännu hemskare är att se denna skräck för den egna kroppen. En ung människa lyser alltid på grund av sin ungdom. Tro mig, flickor, ni är så himla vackra, för ni har ungdomens fräschör! En medelålders kvinna är också vacker för hon har börjat lugna sig, hitta sig själv. Det ger lyskraft det också, till både kropp och själ. Och en äldre dam kan se rent förklarad ut. Skrynklig som ett russin men skön som en madonna sitter hon där och njuter fortfarande av livet. Bromsa hysterin kring vårt utseende, berätta för din unga dotter att hon duger och att det är hennes rätt att se ut som hon är skapt. En ung flickas första val ska inte behöva vara att ha analsex eller inte. Det ska vara ett spirande intresse för det andra könet, i hennes egen takt, på väg att bli vuxen kvinna. Hon ska heller inte behöva acceptera tillmälen utan har rätt att bli behandlad med respekt av de unga männen i hennes närhet. Nolltolerans mot alla förnedrande ord är vad som gäller! Livet formar oss, våra kroppar, vårt sinne och våra värderingar. Det ger oss streck i ögonvrån när vi skrattar och gropar i låren (skrattgropar!). Men vi lever ju - och varför hela tiden koncentrera oss på bristerna när det finns fördelar? Lyft fram dem i stället! Skönheten finns alltid i betraktarens öga. Se på dina medvandrare med kärlek och glädje och vi blir alla vackra!