"Det är som två år har försvunnit"
Depressionen vände när Lina Varonen Persson fick elbehandling. Men samtidigt försvann hennes minnen från de senaste åren....
- Saker man har upplevt och kunnat är borta, säger hon och menar att man kan få mycket kraftigare biverkningar än vad som hittills framkommit....
De senaste åren har elbehandling av hjärnan mot psykisk sjukdom blivit allt vanligare och många läkare menar att det är en effektiv metod med relativt lindriga biverkningar i form av lättare minnesförluster.
Men Lina Varonen Persson håller inte med om den bilden.
Från december förra året till mars i år fick hon så kallad ECT-behandling mot en depression på Mälarsjukhuset. Till en början tre gånger i veckan, mot slutet bara en gång.
- Har man som jag testat psykoterapi och mediciner så blir man desperat när man bara mår sämre. Jag tyckte det var värt att prova, det har jag ångrat bittert, säger hon.
Vill varna andra
Den 20 mars skrevs hon ut och i samband med det valde hon att sluta med elbehandlingen. Hon vill nu varna andra för att konsekvenserna kan bli värre än man tror.
För hennes del har följden blivit en omfattande och ihållande minnesförlust.
- Det är två tre år tillbaks i tiden som ganska många viktiga saker som jag gjort har raderats ut helt, säger hon.
Innan hon under förra året flyttade tillbaka till Eskilstuna bodde hon i olika perioder i Göteborg och Uppsala.
Något hon själv knappt minns.
- Jag har fått går runt med kompisar som har pekat och berättat var jag bott, berättar hon.
Tvungen att lära igen
Genom familj och vänner har hon fått återskapa mycket av de senaste åren. - Jag får prata med mina nära och kära och de får berätta vad jag gjort. Semestrar till exempel. De har berättat att jo, du har fjällvandrat, med pojkvännen, och vad han hette. Det är knappt så jag kommer ihåg det fastän jag ser det på foton, säger hon.
Även flera färdigheter har försvunnit.
- Jag älskar att fota och har en systemkamera, men jag var tvungen att lära mig använda den från början igen. Jag fick sitta med bruksanvisningen igen, säger hon och berättar att hon förut också gillade att knyppla och sticka, men idag knappt vet hur man gör.
Och trots att det nu gått ganska lång tid sedan behandlingen slutade tycker hon inte det känns som att hennes minne blivit bättre.
- Jag tycker det är jätteotäckt. Jag kan tro på att det hjälper, men är man få såna här biverkningar så uppväger det aldrig. jag skulle inte ens önska min värsta fiende såna här minnesförluster.
Thomas Leitner
016-177571
thomas.leitner@folket.se
Från december förra året till mars i år fick hon så kallad ECT-behandling mot en depression på Mälarsjukhuset. Till en början tre gånger i veckan, mot slutet bara en gång.
- Har man som jag testat psykoterapi och mediciner så blir man desperat när man bara mår sämre. Jag tyckte det var värt att prova, det har jag ångrat bittert, säger hon.
Vill varna andra
Den 20 mars skrevs hon ut och i samband med det valde hon att sluta med elbehandlingen. Hon vill nu varna andra för att konsekvenserna kan bli värre än man tror.
För hennes del har följden blivit en omfattande och ihållande minnesförlust.
- Det är två tre år tillbaks i tiden som ganska många viktiga saker som jag gjort har raderats ut helt, säger hon.
Innan hon under förra året flyttade tillbaka till Eskilstuna bodde hon i olika perioder i Göteborg och Uppsala.
Något hon själv knappt minns.
- Jag har fått går runt med kompisar som har pekat och berättat var jag bott, berättar hon.
Tvungen att lära igen
Genom familj och vänner har hon fått återskapa mycket av de senaste åren. - Jag får prata med mina nära och kära och de får berätta vad jag gjort. Semestrar till exempel. De har berättat att jo, du har fjällvandrat, med pojkvännen, och vad han hette. Det är knappt så jag kommer ihåg det fastän jag ser det på foton, säger hon.
Även flera färdigheter har försvunnit.
- Jag älskar att fota och har en systemkamera, men jag var tvungen att lära mig använda den från början igen. Jag fick sitta med bruksanvisningen igen, säger hon och berättar att hon förut också gillade att knyppla och sticka, men idag knappt vet hur man gör.
Och trots att det nu gått ganska lång tid sedan behandlingen slutade tycker hon inte det känns som att hennes minne blivit bättre.
- Jag tycker det är jätteotäckt. Jag kan tro på att det hjälper, men är man få såna här biverkningar så uppväger det aldrig. jag skulle inte ens önska min värsta fiende såna här minnesförluster.
Thomas Leitner
016-177571
thomas.leitner@folket.se
