”De drömde om att få sätta sin ort på kartan. Deras passioner för att förbättra sina städer blev verklighet, men sågades jäms med fotknölarna av oförstående kommuninnevånare”. Så inleds ett reportage i DN (111111) om två kommunpolitiker, en moderat och en socialdemokrat som låtit sina drömmar förverkligas. En är från Karlskrona. Han är förtjust i Rom och ”låter” bygga en ”Spansk trappa” efter ett besök i den italienska huvudstaden. Kommuninvånarna har dock ifrågasatt om de 2,75 miljoner som denna ”försköning” kostat är värt pengarna då kommunen ”går på knäna inom andra områden”. Denna kommunpolitiker önskar också ”möblera om” stadens torg. Han förordar ”mindre grönt och mer sten” – det tycker han är snyggast – ”något i stil med Kungsträdgården” i Stockholm.

I Öresund har en annan politiker drivit frågan om uppfräschning av torget med hjälp av ”gula stenar”. Notan slutade så småningom på 39 miljoner ”samtidigt som kommunen inledde stora besparingar i alla verksamheter”. Uppvärmningen kostade 10 000 kronor per dg under de kallaste månaderna och stenarna antog, till råga på allt, inte den gyllengula färg som utlovats. Meningen var att dessa skulle importeras från Kina, men där gick smärtgränsen, så man fick nöja sig med något lite mer ”närproducerat”. Något denne socialdemokratiske politiker ännu saknar på sitt torg är en ”livaktig torghandel med frukt och blommor, precis som på Hötorget i Stockholm”.

I vår kommun, Eskilstuna, flyger bland annat Miljöpartiets främste representant till New York med det uttalade syftet att hämta inspiration till hur vårt Fristadstorg ska kunna omvandlas till en attraktion i världsklass. Han tycker inte om sten utan vill ha gräs och vattenfyllda dammar – beräknad kostnad 67 miljoner. En idé som är så storvulen att man kunde tro att det var baron von Munchhaussen som drog en av sina fantasifulla rese-anekdoter för en häpen publik – men icke – det var alldeles sant! Förskräckligt dyrt, onödigt och kulturförstörande. Jag har inte hört en enda person som sagt sig sakna ett torg i stil med det nu föreslagna.

För att inte störa denna kälkborgerliga dröm måste den befintliga torghandeln och kiosken enligt förslaget bort! Men båda är företeelser som i stället borde kulturskydds. Kiosken för att den är både originell och funktionell och hör sedan gammalt till stadsbilden. Torghandel sker världen över på ett torg och den bör naturligtvis få stanna kvar på Fristadstorget i sin befintliga form.

Varje nytt kostnadskrävande projekt är beledsagat av uttryck som att man satt ”kommunen på kartan”, hänvisar till den ”dialog man haft med kommuninvånarna” och hur man gör det ”mer attraktivt” för folk att flytta till just den kommunen där man ”förskönat” som bäst. Tyder kanske denna flitiga användning av floskler på en viss osäkerhet/tveksamhet även från politikerhåll Eller har man tröttnat på att lyssna till vad de professionella inom ”vård/skola/omsorg” anser som nödvändiga resurser för att de skall kunna bedriva en tillräckligt god verksamhet. Där möts man av ständiga neddragningar och åser hur till synes obegränsade resurser istället går till sånt som inte är livsnödvändigt – för att uttrycka sig milt. Istället lyssnar man alltmer ivrigt till ”experter” i form av kommundirektörer med diffusa roller med en tuta-och-kör-attityd och smak för det flashiga, reklammakare och lobbyister från idrottsvärlden, byggbranschen med flera. Gränsen mellan politiker, topptjänstemän och starka ekonomiska intressen verkar hur som helst ha en oroande tendens att suddas ut. Är politikernas roll bara att agera nickedockor?

Det kanske mest allvarliga är att det undergräver förtroendet för politiken. Hur Vänsterpartiet här i kommunen kan instämma i den här olycksaliga utvecklingen är för mig en gåta. Den nye partiledaren Jonas Sjöstedt är väl den politiker som ju främst betonar behovet av att satsa på verksamheter med samhällsnytta? Om man inte fattar att man som vänsterpolitiker är vald därför att man representerar en politik som förordar en förnuftig och någorlunda rättvis fördelning av de offentliga medlen och för att trygga att väljarna prioriteringar tillgodoses är man illa ute. Om glappet mellan vad man säger inför ett val och vad man sedan gör blir för stort, kommer folk att vända politiken ryggen.

De som nu bedriver handel på Fristadstroget har bett om stöd för att inte bli bortkörda därifrån. Det finns tusen skäl att stödja dom. Skrota planerna för ombyggnaden. Fristadstorget kvar!

För övrigt anser jag att gamla människor borde få tillbaka sina fria bussresor.

Börje Ringdahl