En stor del av bidragen går till hyran. De resterande slantarna vrider och vänder Mari Soininen på så gott det går.

– Det är jobbigt att leva på gränsen hela tiden. En extra utgift skulle kunna få allt att kastas omkull.

Det var inte alls så här det skulle bli. Mari Soininen skulle ha varit en engagerad undersköterska inom barnsjukvården vid det här laget.

– Jag har fått jättemånga jobberbjudanden men har fått tacka nej.

Istället är hon arbetslös. Mari Soininen berättar att hon som ny i branschen måste räkna med att ha många kvälls- och nattskift på sitt schema. Att bara ha dagpass har inte varit möjligt enligt arbetsgivarna. Och kommunen har i sin tur inte kunnat erbjuda någon barnomsorg för hennes autistiske sjuårige son under kvälls- och nattid. Han har blivit nekad plats på nattdagis eftersom man inte har resurser för att ta hand om honom där. Mari Soininen egna förslag om personlig assistens och liknande har inte heller lett någonstans.

– Jag skickas bara vidare hit och dit. Ingen tar ansvar för hela situationen.

Utreds för diskbråck

Mari Soininen har börjat söka sig utanför sitt yrkesområde men har än så länge inte fått någon positiv respons. Två korta vikariat inom vården hann hon dock med när en släkting fortfarande hade möjlighet att vara barnvakt. Det senaste vikariatet slutade i januari med att Mari Soininen blev sjukskriven i tre månader på grund av akuta ryggproblem. Hon har fortfarande väldigt ont i perioder och smärtan har spridit sig till armarna och händerna. Till slut hamnade hon hos läkaren Mats Johansson på Vårdcentralen Fristaden. Han gav henne nyligen en remiss om magnetröntgning för att utreda diskbråck i nacken. Någon ny sjukskrivning blev det däremot inte tal om.

– Jag har inga kommentarer om det, jag har slutat på den vårdcentralen nu. Jag kommer inte ens ihåg ärendet, säger Mats Johansson.

Eftersom Mari Soininen inte blev sjukskriven igen har hon som arbetslös bara rätt till 15 timmar i veckan på förskolan för sina två yngsta. Hon menar att det tar på krafterna att ta hand om tre barn i den utsträckningen när kroppen inte vill. Vissa dagar kommer hon knappt upp ur sängen.

Att inte få en chans att återhämta sig och oron över den ekonomiska situationen har satt fysiska spår som minskad aptit och huvudvärk. Samtidigt ger hon inte upp hoppet om att snart kunna börja jobba.

– Jag skulle kunna ta ett jobb nu. Kanske inte heltid, men jag vill så gärna ut till arbetslivet igen och få ett bra liv.

Miss i kommunikationen

En av personerna som Mari Soininen har haft kontakt med gällande barnomsorgen för sin autistiska son är utvecklingsstrategen Anette Johansson i Torshälla. Enligt henne har andra som Mari Soininen kontaktat inte förmedlat att hon fortfarande behöver hjälp.

– Uppenbarligen har vi brustit i kommunikationen.

Men Anette Johansson kan inte svara på om Mari Soininen nu kommer att få rätt till barnomsorg. Hon vill heller inte kommentera hur Mari Soininen ärende har kunnat hamna mellan stolarna.

– Vi vill reda ut vad som har gått snett. Men naturligtvis är det jätteolyckligt om hon upplever att hon har fått vänta så länge.

Mari Soininen berättar att hon blev uppringd av Anette Johansson strax efter att Folket pratat med henne. De ska höras igen på måndag för att börja utreda situationen.

– Det känns jättebra att jag kanske får hjälp nu. Men jag har ringt så många gånger och blivit skickad hit och dit. Det är galet att man måste gå till media för att de ska lyssna på en.