Det totala semesterlugnet har sänkt sig över Sverige. Den här veckan är nog den minst arbetsintensiva på hela året. De som har sen semester har gått på ledighet, samtidigt som de som har lite tidigare semester inte kommit tillbaka ännu.

Som journalist har man ibland som arbetsuppgift att kolla olika offentliga diarier. Men de här veckorna i juli behöver man inte ta med sig anteckningsblocket. Det är i princip tomt i kommunens korg för inkommande post. Men de få ärenden som ändå finns där visar på olika semestertraditioner. Det dyker upp brev och informationsmaterial från Tyskland, Frankrike och en del andra Europeiska länder, för där börjar semestrarna på fullt allvar först nästa vecka.

När jag för 22 år sedan började arbeta som reporter på Folket var just jobbet att rapportera från utspringet på industrierna, den där sista dagen före semestern, något alla tidningar satsade på. Det slogs upp på flera sidor när folk bokstavligen sprang ut från grindarna på de större industrierna. Bildmässigt var det bra, men ingen ville stanna upp i tumultet ens för någon minut för att intervjuas.

På bara något decennium har våra semestervanor ändrats. I takt med industrin anpassar sig till sina kunders semestervanor bommar inte företagen igen den första veckan i juli utan semestrarna sprids ut. Och det är till glädje för de flesta som ju kan lägga sin semester där det passar, och som reporter slipper man risken att bli nedsprungen vid industriportarna.