• Ibland, när jag är riktigt uttråkad brukar jag roa mig med att läsa kommentarer under diverse artiklar på nätet. Där går det alltid loss ett antal mer eller mindre seriösa debattörer. Visst ser jag problemen, det är främlingsfientlighet, det är sexism, det är grova personliga påhopp. Det kan få vem som helst att tappa tron på mänskligheten. Men mest av allt är det faktiskt humor.

Oftast omedveten komik, visst, men likväl humor på hög nivå. Missförstånd är mer regel än undantag, nästan ännu oftare medvetna missförstånd för att bevisa sin tes till i princip varje pris. För precis som alla vet gäller det inte att ha rätt, det gäller att verka som att man har rätt och gärna också att få sista ordet. Och räknar man så är det alltid idioterna som vinner. För vem orkar debattera i all evighet med en idiot, framför allt inte en anonym idiot?

Jag förstår att det är svårt om man är personligt drabbad, och mycket av det som skrivs och antyds är inte acceptabelt. Alls. Men det går helt enkelt inte att utesluta människor från att uttrycka sina åsikter, även om de råkar vara puckon.

Men väljer man bara att bortse från det faktiska innehållet, vilket kan vara nog så svårt, är det lätt att bryta ihop framför skärmen i hysteriska skrattattacker. Näthatare är, i mångt och mycket, nutidens gycklare även om de självklart inte fattar det själva. Vilket är det roliga. Och jag tror, helt och fullt, att det enklaste sättet att vinna helt enkelt är att förlöjliga den andra sidan. Inte med svidande motattacker på nätet, det fungerar ändå inte, utan i min egen lilla sinnesvärld.

Det kanske är inskränkt att tänka så, vad vet jag? Jag är ju bara en kille som skrattar åt andras dumhet och dessutom har mage att trivas med det.