Dagens i-landsproblem del 2
Rätt som det är finns den bara där – när nöden är som störst. Den tomma toarullen. Det är bara att hoppas att det finns en ny att tillgå. Annars blir det jobbigt. Vi som kryper in på muggen efter just dig som har varit där vill inte gärna uppleva samma sak. En tom toarullehållare. En riktig klassiker i alla hem och på alla arbetsplatser, det är jag säker på. Det finns alltid någon typ som inte petar i en ny rulle.
Och trots att det oftast finns nya rullar att kränga på så är det knappt någon som gör det. Nu riskerar det här att spåra ut i en blandning av petimeteraktig insändare och tvättstugelapp men... Som allmänt sociologiskt fenomen är det faktiskt intressant. Utan att lägga någon värdering i det alltså. Varför är det så få människor som sätter dit en ny toarulle. Undrar ifall det finns statistik på detta. Jag skulle tippa på att minst hälften inte sätter dit en ny rulle. Oftast tar de en ny, använder den och ställer den sedan på golvet eller handfatet. Nu undrar jag varför.
En teori är att det naturligtvis är jobbigt, omständligt. Visst, förr fanns jävligt krångliga toarullehållare överallt. Det var bända och klämma och lossa olika metalldelar eller en sådan där trävals som satt fastklämd mellan två plåtar. Det var för jobbigt. Men i dag finns superenkla hållare, bara att trä dit rullen.
En annan teori är att väldigt många VILL ha en lös toarulle på golvet och tycker det är smidigare. Att just den tomma toarullehållaren är en indikator på ett mänskligt karaktärsdrag. Ansvarsfullhet kanske. Så vilken sorts människa är du egentligen? En som byter toarulle hur krångligt det än är – eller den som bara river loss från rullen och sen parkerar den på golvet?
