Även allas vår Göran Persson har en historia på Folket. Under mitten av 60-talet jobbade han som tidningsbud i Vingåker.

Springpojke, så minns Göran Persson sig själv från tiden som tidningsbud på Folket. En tid som han minns mer än väl.

– Det var mellan åren 1964 och 1966 som jag jobbade för Folket. En tidning som jag har växt upp med, hörde hemma på. Jag skulle aldrig vilja ha samma jobb på Katrineholmskuriren eller på något annat. Folket hade följt mig sen jag var barn, säger han.

”Väldigt engagerad”

Under hela sitt vuxna liv har Göran haft en speciell relation till tidningen. Det var trots allt genom den han lärde sig både skriva och läsa, dessutom etablerat bra kontakt med Folkets reporter Jan Dal.

– Jag var väldigt engagerad i SSU då, skrev referat och insändare, kom på så sätt i kontakt med Jan Dal, en legend numera.

Trots försök att pryda tidningen var en karriär som journalist aldrig aktuell för den blivande politikern. Jan Dal minns själv att han kunde tappa andan av att läsa hans texter. Ofta var de befriade från både punkter och kommatecken. Väl i politiken kom det fram att det var en bra egenskap Göran hade förankrat, ingen tordes avbryta politikern tills han hade pratat klart.

Räddare i nöden

Under 90-talet klättrade Vingåkersonen mot toppen men för Folket gick det utför. 1992 försattes tidningen i konkurs. Som räddare i nöden utnämnde sig toppolitikern till kampanjgeneral, samlade läsare och den lokala arbetarrörelsen och gjorde allt för att inte låta den gå i graven.

– För mig var det självklart att rädda tidningen. Vi var väldigt engagerade och det gick vägen till sist, något som jag var väldigt lycklig över.

I dag säger Göran att hans liv är mer intensivt än någonsin. Affärsresor till världens alla hörn och konsultande av bolag kräver mycket tid. Bläddra i Folket hinner han sällan med. Ändå kommer dagstidningens övergång till veckomagasin påverka hans vardag.

– Jag måste säga att jag kommer sakna Folket i veckorna, fast samtidigt har jag nu en anledning att längta till söndagar, säger han.