Håkan Boström hade redan skrivit noveller under några år för fackförbundspressen. Men han ville även få in en fot på Folket och tog kontakt med den dåvarande redaktionssekreteraren Roland Schultz. Eftersom Håkan Boström var fackligt engagerad fick han till en början skriva mötesreferat.

– Om jag någon gång har haft en mentor så var det Roland Schultz. Utan Roland hade jag aldrig kommit in på tidningen.

Sommaren 1970 vikarierade Håkan Boström på tidningen och kom tillbaka som sommarvikarie året därpå. Han minns hur noggrann man var på redaktionen.

– På den här tiden hade alla journalister varsin korg på jobben, där kunde det ibland ligga lappar från redaktionssekreteraren där det stod om man stavat fel.

Arbetar som författare

Därefter frilansade Håkan Boström för Folket i över tre decennier. I tidningens lägg finns allt från mötesnotiser och artikelserier till filmrecensioner signerade med hans namn.

– Jag har skrivit oändligt mycket kulturjournalistik. Så småningom blev jag kolumnist också.

Håkan Boström minns hur debatten ibland hettade till, som när han tog upp hur mycket nya Tunavallen skulle kosta.

– Jag skrev om vad som händer i kommunen och inte så mycket om mig själv.

Ett år efter Håkan Boströms andra sommarvikariat på Folket debuterade han som författare med ”Anteckningar från ett protokollfört möte”. Sedan dess har han hunnit skriva ett 40-tal böcker och räknas som en av våra arbetarförfattare.

– Jag sitter och skriver på en bok just nu men jag brukar aldrig tala om vad. Ivar Lo-Johansson brukade säga att man ”aldrig ska släppa in ljus i kameran för då blir det inga bilder”.

Håkan Boström skrev sin sista kolumn i Folkets Jubileumsnummer 2005. Den handlade om hur Eskilstuna såg ut när tidningen startades.

Han tycker inte om vad som har hänt med hans mångåriga arbetsgivare.

– Jag skulle vilja ha kvar Folket som sexdagarstidning. Jag har skrivit för Folket i 37 år och kan inte tycka att utvecklingen är positiv.