Inger Nilsson såg en annons om reportertjänster på Folket i mars 1979. Då jobbade hon på Smålands Folkblad men ville komma närmare släkten i Karlstad och pojkvännen i Stockholm.

Hon fick jobb som allmänreporter, men efter att par år erbjöds hon att ta över rollen som kommunreporter.

– Jag tvekade först. Det verkade så stort och seriöst att vara kommunreporter.

Men så blev det, ända fram till 1989.

– Vi var ett bra gäng som jobbade ihop, även om vi bara var två, tre tjejer. Det var en kreativ miljö och jag tycker att vi utmärkte oss för god journalistik trots att våra möjligheter hela tiden kringskars. Vi slog ofta Eskilstuna-Kuriren.

På den tiden skilde det bara 3-000 exemplar i upplaga mellan tidningarna. Men för varje år växte skillnaden.

– EK blev allt större och Folket allt mindre. Och på tio år avverkade vi elva vd:ar.

Cirkusdirektör till vd

Allt fler av Ingrid Nilssons medarbetare började söka sig bort från tidningen, och när personalen fick en väckarklocka i julklapp av vd:n, som dessutom såg sig själv som en cirkusdirektör, var måttet rågat även för Inger.

Hon gick över till Eskilstuna-Kuriren. Där var hon kommunreporter ett par år innan hon fick barn och flyttade till sin man Olav i Uppsala. Sedan blev det åtta års pendlande till ett reporterjobb på Strengnäs Tidning innan hon sökte sig till den nystartade tidningen Uppsalatidningen, där hon i dag är redaktionschef.

Uppsalatidningen är en gratis endagstidning, som görs av en redaktion på sex personer som satsar på kvalitetsjournalistik.

– Jag fick vara med och sätta min prägel på en helt ny tidning. Det är nu en framgångsrik veckotidning, men har helt andra förutsättningar än Folket.

Palme och Erlander

Tiden på Folket minns hon trots allt med mycket värme och glädje. Men det var också mycket dramatik. 1983 brann det på Folket.

– Det brann i tryckeriet men det vällde in rök på redaktionen så alla tvingades ut på gatan. Då kom plötsligt en kvinna som hittat en skadad igelkott i Rinmansparken och ville att vi skulle skriva om det. Hon var helt oberörd och jag hoppade in och skrev historien mitt under brandbekämpningen.

En annan händelse hon minns tydligt är intervjun med Olof Palme på Harpsund.

– Jag tror det var 1984, tillsammans med fotografen Sören Lindell. Sen fick jag träffa Tage och Aina Erlander också. Jag har en bild där jag sitter inklämd mellan dem i en soffa.

Ingen oväntad utveckling

Inger Nilsson följer fortfarande Folkets öden och äventyr, och känner sorg över att tidningen från och med september bara kommer ut en dag i veckan.

– Samtidigt var det inte oväntat. Folket har aldrig fått de förutsättningar som behövs för att blomstra. Grundproblemet är väl att Eskilstuna-Kuriren äger Folket. Men hade de inte köpt Folket hade tidningen inte funnits kvar alls i dag.